Malmö FF chockade guldfavoriten i seriepremiären – hur långt kan det bära?
Publicerad: 2025-03-25Kommenterande text.
Det skulle bli en osannolikt underhållande inledning på säsongen när BK Häcken, favorittippade att vinna guldet i år, tog emot nykomlingarna Malmö FF på Bravida Arena i seriepremiären. Vid slutsignalen återfanns en hel del snopna miner bland hemmapubliken, medan den tillresta bortaklacken jublade. Malmös framfart har varit historisk på många sätt – förändrar detta vad vi trodde oss veta om damfotbollens utvecklingspotential?
Häcken inledde matchen med något mer bollinnehav men det såg minst sagt trevande ut, något gästerna kapitaliserade på när de slog till som en blixt från klar himmel – en himmelsblå sådan. Tuva Skoog skickade en välplacerad passning från egen planhalva till en sprintande Izzy D’Aquila som bröstade den vidare till Katariina Kosola, som med en touch spelade tillbaka den till D’Aquila som självsäkert placerade bollen förbi Jennifer Falk i målet. Efter sex minuter hade damallsvenskan introducerats till “Malmö football”, som D’Aquila kallade det.
Malmö har flugit genom seriesystemen. Sedan deras resa började i division fyra har de gjort 639 mål och släppt in 48. De har också haft en stor omsättning av spelare och från förra årets startelva i premiärmatchen är det bara Nathalie Hoff Persson kvar. Men det märktes knappt, då laget från start såg väldigt samspelta ut och helt införstådda med spelplanen.
Okej, tillbaka till matchen. Efter dryga kvarten slog Malmö till igen med ett välkomponerat anfall. D’Aquila, med ryggen mot mål, nickade ned en hög boll till Sara Kanutte Fornes som drog till med ett skott utanför straffområdet. Skottet tog i ribban och D’Aquila, helt omarkerad, var snabb på att peta in returen och 2-0 var ett faktum. Frustrationen var märkbar hos hemmalaget som överlag hade mycket bollinnehav och försökte skapa chanser. Resten av halvleken trappades frenesin upp och stämningen blev allt mer bitsk, något som tre gula kort i den första halvleken vittnade om. Häcken reducerade i den 36:e minuten efter att Monica Jusu Bah, som löpte på en långboll, blev fälld vid kanten av straffområdet. Felicia Schröder klev iskallt upp till straffpunkten och reducerade till 2-1.
I den andra halvleken var det fortsatt Häcken som jagade ett kvitteringsmål, något som reflekterades i statistiken – hela 10-1 i hörnor i hemmalagets favör. Det var just på en sådan fast situation som de tillslut hittade ett mål, då Häcken kunde dra nytta av oredan i Malmös straffområde efter en hörna och Tabby Tindell kunde peta in bollen bakom Moa Öhman i målet till 2-2 i minut 81. Men Häckenspelarna och publiken hade inte hunnit sluta fira innan jublet abrupt fastnade i halsen, då Kanutte Fornes vann bollen av Emma Östlund högt uppe i planen och satte fart mot mål. Malmöanfallaren kom fri mot Falk och tvekade inte utan placerade bollen enkelt under den utrusande målvakten och den euforiska stämningen från 30 sekunder tidigare försvann snabbare än den kom till.
Slutresultatet skrevs 3-2 till Malmö och det var ingen som kunde argumentera emot det.
Frågan är hur tungt det här favoritskapet är på Häcken? De var visserligen utan Elin Rubensson (sjuk), Anna Anvegård (knäskada) och Aivi Luik (fotskada), tre väldigt viktiga spelare som bidrar med ett ledarskap utöver sina fotbollsfärdigheter. Men ingen av startspelarna tog på sig att fylla det tomrummet. Mak Lind pratade efter matchen om hur han inte kände igen sitt lag och den bekymrade rynkan i pannan djupnade när han radade upp bevisen: hur data visade på att spelarna hade löpt betydligt mindre än vanligt och den psykologiska slagsida laget drabbades av efter det tidiga underläget.
Malmökaptenen: “Kan sikta på att vara ett topplag”
För Malmös del verkar pressen vara något de frodas i. “Jo men absolut,” sade Malmös kapten Nellie Lilja efter matchen. “Vi har ju sagt att vi är nästa mästarna och någonstans får vi leva upp till det, det är bara roligt att vi redan nu kan sikta på att vara ett topplag. Någonstans kanske vi gillar att ha den här pressen och det gör också att vi höjer kvaliteten på varandra på träningarna och pushar varandra till att utvecklas. Det är bra motivation och drivmedel.”
Som nykomling i ligan skulle man kunna tänka sig att Malmö inleder försiktigt, doppar tån i vattnet innan de kliver i. Men här finns inte en tillstymmelse till skygghet eller ursäktande – deras hållning är självsäker och uppfriskande att se. De tar självklart upp plats som att de har bra mycket mer erfarenhet än vad de faktiskt har (det pågår också många diskussioner kring huruvida de har spelat i, och vunnit, damallsvenskan tidigare eller inte – jag kan väl tycka att man inte får göra anspråk på SM-guld från det lag man droppat och som fått klara sig självt därefter).
Vi har fortfarande mycket att jobba på, men det visar bara att vi är här för att konkurrera med alla lag i den här ligan och vi kommer inte att bli trampade på.
Sedan har de rekryterat väldigt starkt under det gångna året; man har värvat in mycket allsvensk erfarenhet i form av av spelare som Ellen Löfqvist, Skoog och Öhman från Piteå och Kanutte Fornes från IFK Norrköping. De har en spännande ung anfallare i Nova Rolfsson och internationella namn som D’Aquila och vänsterbacken Inès Belloumou som är på lån från West Ham. Ett annat namn värt att nämna är 19-åriga mittbacken Agnes Mårtensson, som var med i startelvan för seriepremiären i division 1 södra som 17-åring och återigen har en plats i mittlåset.
“Vi har fortfarande mycket att jobba på, men det visar bara att vi är här för att konkurrera med alla lag i den här ligan och vi kommer inte att bli trampade på. Vi kommer att fortsätta med vårt sätt att spela fotboll, Malmö football, mot vilket lag som helst”, sade D’Aquila med lika stor övertygelse som hon gjorde sina två mål för dagen.
Det är lätt att dra för stora växlar efter en sådan här vinst. Det har ju trots allt bara gått en omgång. Men vad vi vet är att det här är ett lag som tror på sig själva och som vet hur man vinner fotbollsmatcher. Därtill har de backningen från Sveriges rikaste fotbollsklubb.
Påverkar detta vår tidigare förståelse av damfotbollens utvecklingspotential i Sverige? Idén om att det är en process, att det ska vara kämpigt, att man måste vara ödmjuk och justera förväntningarna? Kanske inte – men det väcker en rad spännande frågor. Hur långt kan Malmö ta sig med en kombination av hybris, talang och kapital? Vad innebär det för övriga lag, och hur kommer de att reagera?
Klart är att Damallsvenskan, och Malmölaget, kommer bli väldigt spännande att följa i år.
Emma Tobiasson, sportjournalist