Här kan du se fotbolls-EM på hemmaplan

Den 2-27 juli spelas fotbolls-EM i Schweiz. Sveriges matcher kommer att följas av rekordmånga supportrar på plats, men även på hemmaplan planeras det för folkfest. Här är listan över städerna där du kan se Sveriges matcher i mästerskapet tillsammans med andra.

Sverige spelar i grupp C och ställs mot Danmark, Polen och Tyskland. De två bästa lagen i gruppen går till kvartsfinal.

Fredag 4 juli: Danmark–Sverige kl. 18 SVT
Tisdag 8 juli: Polen–Sverige kl. 21 Viaplay
Lördag 12 juli: Sverige–Tyskland kl. 21 Viaplay

GÖTEBORG

• Sveriges matcher på Ullevi Plaza
• EM-finalen visas på storbild i Hammarkullen
• Werners Bistro visas på storbild
• Deli Deli
• Gillestugan Jerntorget, Järntorget
• Glenn Sportsbar, Frölunda Torg
• Glenn Sportsbar, Gamlestan
• Glenn Sportsbar, Ullevi
• John Scott’s, Avenyn
• John Scott’s, Linné
• John Scott’s, Mölndal
• John Scott’s Palace, Brunnsparken
• John Scott’s Twins, Lorensberg
• John Scott’s Stable, Kyrkogatan
• Kvilles Pastahouse, Kville
• Lilla Restaurangen, Olskroken
• Nordic Sportbar, Mölndalsvägen
• O’learys Göteborg central 
• O’learys Järntorget 
• Paddingtons Pub, Redbergsplatsen
• Pitchers, Majorna
• Plaza American Grill & Sports, Domkyrkan
• Restaurang Lucky Burger 
• Spoton hostel & sportsbar 
• Storköket
• Whoopsi Daisy, Wieselgrensplatsen
• Restaurang Folk, Järntorget
• Grace Sports Bar, Avenyn
• Pustervik, Järntorget
• Quality Hotel The Weaver, Mölndal

STOCKHOLM

• Allé kök och bar 
• Beer n play 
• Bio Bristol, Sundbyberg 
• Blique by Nobis 
• Charles Dickens 
• Golfbaren Nacka strand 
• Hobo Hotel 
• Hotel C Stockholm 
• Jernet, Lindingö 
• Joe’s bar & kök, Järna 
• John Scott’s Kungsgatan 
• John Scott’s Kungsträdgården 
• Jureskogs Arlanda 
• Kajsas i parken 
• Lagerbaren 
• Lundberg pub & restaurang 
• Lyckan i Tanto 
• Lydmar Hotel 
• Morfar Ginko & Pappa Ray ray 
• Nacka strand 
• Nivå 22 
• Norra Latins skolgård
• Mosebacketerrassen
• O’learys Ekerö 
• O’learys Hötorget 
• O’learys Kista 
• O’learys Mall of Scandinavia 
• O’learys Mörby 
• O’learys Nacka 
• O’learys Sollentuna  
• O’learys Stockholm central 
• O’learys Tolv 
• O’learys Östermalm 
• Pitcher’s Hornsberg 
• Pitcher’s Mariatorget 
• Radisson Blu Waterfront Hotel Stockholm 
• Restaurang kattholmen 
• Restaurang Polhem 
• Retro Bar & Restaurant Hornsgatan 
• Retro Bar & Restaurant SoFo 
• Retro Kungsholmen 
• Retro Sveavägen 
• Stockholm under stjärnorna 
• Södra Teatern 
• The Auld Dub 
• The Central Bar
• The Crib 
• The Flying Horse 
• The Picts Bar  
• The Beer Café Täby 
• Trädgården 
• Tubalarin Aktiebolag 
• Ölhallen Södermalm
• Zinkens krog
• Esplanad Pizzeria & Restaurang
• Bryggeriet Sportbar & Restaurang
• Reimersholme Hotel

MALMÖ

• Ribersborgsstranden, Malmö 
• Drumbar
• Family pub 
• Kappa Bar Malmö 
• La mare, Lomma 
• O’learys Malmö central 
• Sir Toby’s 
• Syltan kök & bar
• Vinnys restaurang 
• Slagthuset 
• Moriska paviljongen

ALVESTA

• Alvesta folkets hus 

BORGHOLM

• Borgholms kök och bar 
• Strand hotell 

BORLÄNGE

• O’learys Borlänge 
• Äteriet 

BORÅS

• Stora Torget

BOTKYRKA

• Storvreten IP

BÅSTAD

• Dog & fox 

ESKILSTUNA 

• O’learys Eskilstuna 
• Pitcher’s Eskilstuna

ENKÖPING

• Bangården Café & Bar

FALKENBERG

• Rådhustorget
• Bistro grand 
• Hermans restaurang och nöje 
• Ocean hotel 

FUNÄSDALEN

• Fjällrestaurangen Funäsdalen 

GOTLAND

• Fårö strandcafé 
• Majkens kök, Fårö 
• Bruna dörren, Ljugarn 
• Bistro Borgen 
• Danskens café 
• German Beer Hall Visby 
• Hotel Kokoloko

GREBBESTAD

• Macri 

GÄVLE 

• Cheers 
• Noppas bar 
• O’learys Gävle 
• Brända bocken

HALMSTAD 

• Rotundan 

HELSINGBORG

• Edelweiss 
• Heat 
• O’learys Helsingborg 
• Pitcher’s Helsingborg
• The Tivoli

HEMAVAN 

• O’learys Hemavan 

HÄLLEVIKSTRAND

• Erwings junkfood 

INGMARSÖ

• Finnhamns takbar / Slipen 

JÖNKÖPING

• El gordo 
• O’learys Jönköping 
• Twin city 

KALMAR

• Kalmar camping 
• O’learys Kalmar 
• Stars and stripes Kalmar 

KARLSHAMN

• Friends and flavors 

KARLSKOGA

• Joan’s Karlskoga 

KARLSKRONA

• Hoglands park
• Wämöparken
• Stars and stripes

KARLSTAD

• Pitcher’s i Karlstad 

KATRINEHOLM

• Katrineholms stadspark 
• O’learys Katrineholm 

KIRUNA

• Allstar Kiruna 

KRISTIANSTAD

• Grisen & draken 
• O’learys Kristianstad 

KRISTINEHAMN

• Mastmagasinet 

KUNGSBACKA

• O’learys Kungsbacka 
• Black pearl 

KUNGÄLV 

• O’learys Kungälv 

KÖPING

• O’learys Köping 

LANDSKRONA

• Visar eventuella slutspelsmatcher för Sverige i Teaterparken
• Lock stock & barrel

LEKSAND

• Fred’s Burger 

LIDKÖPING 

• Josef sportbar 
• Stures restaurang, sport & nöje

LINKÖPING

• O’learys Linköping 
• Strandgatan 2

LULEÅ

• Allstar Luleå 
• O’learys Luleå Bowling
• Taps & Tacos

LUND

• Botulfsplatsen
• John Bull 
• Mårtenstorget 
• O’learys Lund

LYCKSELE

• O’learys Lycksele

MOTALA

• Folkets Hus i Motala 

MORA

• O’learys Mora 
• Seaside 

MUNKEDAL

• Restaurang Saltkällan 

MÖJA

• Möja dansbana 

NORRKÖPING 

• Cromwell house 
• O’learys Norrköping
• IFK Norrköping
• Boston grill 

NYKÖPING 

• Brovakten 
• Gula ankans catering
• EM i Hamnen 

NÄSSJÖ

• O’learys Nässjö 

PITEÅ 

• O’learys Piteå 

SANDVIKEN

• Hedåsen restaurang 
• O’learys Sandviken 

SKARA

• Skara Stadshotell 

SKELLEFTEÅ 

• O’learys Skellefteå 

SKÖVDE 

• Hertig Johans torg
• Kappa Bar 
• Mikes pub 
• Nöjesarenan

STENUNGSUND

• Elviras Skärgårdskrog 
• Harrys Stenungsund 

SUNDSVALL 

• O’learys Sundsvall 
• Bloco

SYDKOSTER 

• Casapaco 

SÖLVESBORG 

• Visar öppningsmatchen på Flora Perssons parkering
• Killebomfestivalen

TRELLEBORG 

• Restaurang Garvaregården 

UDDEVALLA 

• O’learys Uddevalla 
• Storbild i Hasselbacken

UGGLARP 

• Vind och smak 

ULLARED 

• Sportbaren Gekås Ullared 

UMEÅ

• O’learys Umeå 

UPPSALA 

• Interpool 
• Kappa Bar Uppsala 
• Orvars krog 
• Taket 
• Brödernas Uppsala 
• O’learys Uppsala 
• O’learys Gränbystaden 
• O’Neills Irish Pub & Restaurant

VADSTENA 

• Borgmestaren 

VANSBRO

• Vansbrosimningen 

VARBERG

• &Olles 
• Nyfiket sportbar 
• Restaurang Solviken 

VETLANDA

• Nöjet i Vetlanda 

VÄLLINGBY 

• O’learys Vällingby 

VÄNERSBORG

• O’learys Vänersborg 

VÄSTERÅS 

• Restaurang Agrill 
• O’learys Västerås 

VÄXJÖ 

• O’learys Växjö 

YSTAD 

• O’learys Ystad 
• Shuffle Bar 

ÅHUS  

• Jeppes Bar 

ÅRE  

• O’learys Åre 

ÄNGELHOLM

• Pitcher’s Ängelholm 

ÖREBRO

• Frimis salonger & trädgård 

ÖRNSKÖLDSVIK

• O’learys Örnsköldsvik 

ÖSTERSUND

• O’learys Östersund

Vi uppdaterar listan under mästerskapets gång. Saknas något ställe? Skriv i kommentarerna till vår EM-guide på Instagram.

Källor: Soft Hooligans och Allente.

Sandberg: ”Tempot är betydligt högre i WSL än vad det är i Damallsvenskan”

Anna Sandberg har trots hård konkurrens fått en hel del speltid under sin första säsong i Manchester United. Under våren har hon också varit uttagen i Peter Gerhardssons A-landslag, för att den sista samlingen inför EM istället kallas till U23. För Arena71 berättar vänsterbacken om hur hon upplever kvaliteten på den engelska ligan, om hennes tidigare klubb Häcken skulle ha en chans mot Manchester United eller inte och, förstås, hur tankarna går inför EM-uttagningen.

Snart ett år har gått sedan Sandberg lämnade Hisingen för Manchester och även om hon bland annat upplevt Champions League-spel med Häcken är klivet från den svenska till den engelska ligan att betrakta som ett steg uppåt i hierarkin.

Hur stor upplever du att skillnaden är mellan WSL och Damallsvenskan?

– Jag tycker att tempot är betydligt högre i WSL än vad det är i Damallsvenskan. WSL är en otroligt jämn och tuff serie. Jag skulle säga att den rent fysiskt är tuffare men också att intensiteten är högre, det går så mycket fortare. Där måste du hela tiden ta ännu mer snabba beslut i dina aktioner.

Hon är dock noga med att inte döma ut sin förra klubb.

Hur tror du att Häcken skulle stå sig mot United idag, till exempel?

– Häcken har mycket erfarenhet av att spela mot andra lag i till exempel Champions League, vilket jag tror är en väldigt bra erfarenhet att ha. Hade vi mött Häcken idag så tror jag de hade bjudit på bra motstånd, säger hon.

Balanserar på gränsen till A-landslaget: ”Emellanåt lite frustrerande”

Under året har flera spelare växlat mellan U23- och A-landslag. Förbundskaptenernas motivering till det är bland annat att ge möjlighet till värdefull speltid på lägre nivå, om en spelare är aktuell för damlandslaget men har svårt att få matchminuter i konkurrensen där. Ett upplägg som underlättar ledarstabens arbete med att bedöma fler intressanta spelare förstås, men hur upplevs det av spelarna själva?

Är det något som kan gynna en eller kan det vara frustrerande också?

– Jag tror definitivt att det kan vara gynnande. Spelare som är aktuella och nära ett A-landslag kan då visa upp sig i en miljö som U23, där alla har samma mål och visioner kring att man vill ta sig upp till ett A-landslag. För mig personligen så har det emellanåt varit lite frustrerande också, det är ju ett A-landslag man vill vara i men jag vänder det också till något positivt och lite tändvätska att man ska visa upp sig ordentligt så man får en plats i A.

Hur pass mycket skiljer sig en A-landslagssamling från U23, på och utanför planen?

– Rent spelmässigt hur man vill spela fotboll skulle jag säga är detsamma. Det är väl mer det materiella och med personer runtomkring så är det fler resurser i ett A-landslag. Med kockar och psykolog och så vidare.

Hur ser du på senaste matchen mot Spanien och din egen insats där?

– En tuff match i 34 grader. Inte jättenöjd med min första halvlek, men betydligt mer nöjd med min andra halvlek där jag kommer in i matchen mer. Vi som lag i helhet gör en väldigt stark match, vi får försvara mycket i några perioder men gör det på ett otroligt bra sätt och gör det svårt för Spanien. Likaså mot Italien gör vi också en stark insats, så det är med en bra känsla vi lämnar samlingen!

Avslutningsvis, hur ser du på chanserna till EM-spel?

– Hoppet är väl det sista som lämnar en. Jag vet att det är en otroligt tuff konkurrenssituation på vänsterbackspositionen med väldigt skickliga spelare. Jag hoppas såklart få chansen och att kunna bidra med mina kvaliteter på ett mästerskap. Om inte så kommer det fler mästerskap i framtiden som man får sikta in sig på, avslutar hon.

ARENA71

Vinberg på gränsen till EM: “Hoppet är det sista som lämnar en”

Det börjar dra ihop sig till årets höjdpunkt, fotbolls-EM i Schweiz. Samtidigt som damlandslaget spelar avgörande matcher i Nations League slåss flera spelare om förbundskaptenens uppmärksamhet på nivån precis därunder. En av dem som nosar på EM-spel i sommar är Tottenhams Matilda Vinberg, som spelar med U23-landslaget den här samlingen. “Hoppet är det sista som lämnar en”, säger hon om mästerskapsdrömmen.

Den 11 juni ska EM-truppen presenteras och många är de namn som balanserar på gränsen till att komma med. Att konkurrensen i det svenska A-landslaget är knivskarp förstår man om inte annat av att kasta ett öga på den U23-trupp som just nu befinner sig på sydligare breddgrader för möten med Spanien och Italien. I startelvan mot det Spanien man besegrade i torsdags märks namn som Elma Junttila Nelhage (Lyon), Cornelia Kapocs (Liverpool), Anna Sandberg (Manchester United) och Matilda Vinberg (Tottenham).

Den sistnämnda har redan elva matcher med A-landslaget på sin meritlista och är i allra högsta grad aktuell för EM. Vinberg fick speltid hemma mot Wales så sent som i april och utmärkte sig med fina offensiva aktioner när hon fick starta mot samma motstånd i februari.

“Hög nivå som tyvärr saknas i Damallsvenskan”

I klubblaget Tottenham har det dock varit skralt med speltid för den offensiva yttern, som flyttade till norra London för ett och ett halvt år sedan. Den nyligen avslutade säsongen blev ett fiasko för Spurs, som slutade näst sist i tabellen under ledning av svenske Robert Vilahamn, vars ambitioner var betydligt högre än så. Matilda Vinberg beskriver säsongen som en berg- och dalbana för egen del.

– Jag skulle säga att vi inte kom upp i den nivå som vi vet att vi kan prestations- och resultatmässigt. Jag personligen hade såklart önskat få mer speltid än vad jag fick denna säsong, men sådan är fotbollen och det är viktigt att försöka bibehålla sin kapacitet och det mentala för att sedan komma tillbaka starkare nästa säsong.

Vinberg lämnade Hammarby under uppmärksammade former efter guldsäsongen 2023. Att hon anser sig ha tagit ett rejält kliv uppåt rent sportsligt är det inga tvivel om. Skillnaden mellan Damallsvenskan och Women’s Super League beskriver hon som “väldigt stor”.

– Det är allt fler superstjärnor i ligan och det går inte riktigt att mäta med Damallsvenskan. Tempot är otroligt mycket högre i WSL och även beslutsfattandet. Man måste nästan redan innan man får bollen veta vad man ska göra med den för att ta sig förbi motståndarna. Det är hög internationell nivå i WSL som tyvärr saknas i Damallsvenskan.

Försöker vända frustrationen till något positivt

Under ett mästerskapsår drömmer förstås alla spelare om en plats i truppen. Under våren har flera spelare växlat mellan att få spela med damlandslaget, för att nästa samling tas ut i U23-truppen. Motiveringarna från de båda förbundskaptenerna Peter Gerhardsson och Martin Qvarmans Möller har bland annat handlat om möjligheten till värdefull speltid. En förklaring som Vinberg kan köpa.

– Jag ser det som en positiv sak. Självklart vill man vara med i A-landslaget, spela och visa för alla vad man besitter för kvaliteter, men samtidigt ger U23 en större möjlighet att få mer speltid just för att konkurrenssituationen är skyhög i A-landslaget. Och i just samarbetet som A och U23 har så tittar även Peter och Magnus på U23-matcherna för att analysera och se spelare mer i matchspel. 

Hon medger dock att uttagningen kommer med blandade känslor.

– Det kan såklart vara en frustration, men den försöker jag vända på och använda som något positivt genom att vara ännu bättre i U23 och visa att jag ska tillhöra ett A-landslag.

Även om samarbetet mellan landslagen är tätt och upplägget i stort sett likadant så finns också vissa skillnader, inte minst när det kommer till resurser.

– På planen skulle jag säga att strukturen och fysiologin är densamma. Sedan har A-landslaget en större trupp som också består av fler ledare, som psykolog, tre sjukgymnaster, kock och så vidare, som inte U23 har.

Hoppet lever: “Chanserna för mig är 50/50”

Att även U23-landslaget håller hög kvalitet visade man när man tog sin andra raka seger mot ett erkänt duktigt Spanien på bortaplan i förra veckan.

– En bra genomförd match mot ett Spanien som är otroligt skickliga och svåra att möta oavsett vilken årskull. Jag tycker att vi står upp bra mot dem på bortaplan och det är utmanande att spela i 33 graders värme, men vi lyckas ändå hitta en väg att vinna matchen.

Vinberg hann bidra med sina poänggivande kvaliteter under den halvlek hon spelade, men helt tillfreds med den egna prestationen är hon inte.

– Jag försöker som alltid att vara delaktig och hjälpa laget till en vinst och är såklart glad över att kunna bidra med en assist till 2–1-målet. Sedan finns det alltid något man inte är nöjd med, men så är det att vara fotbollsspelare. Man är otroligt självkritisk men i slutet av dagen handlar det om att vinna fotbollsmatcher och det lyckades vi göra, så då är jag glad och nöjd.

Har hon stärkt sina aktier till mästerskapet? Inte helt enkelt att förutspå, enligt henne själv.

– Hoppet är det sista som lämnar en, så jag hoppas självklart på att ta en EM-plats. Men som jag tidigare nämnde så är det en tuff konkurrens och vi har ett otroligt starkt offensivt lag med många bra spelare. Jag säger att chanserna för mig är 50/50. Jag har varit med ett bra tag nu och hoppas på att Peter vet vad jag går för och vad jag kan bidra med i ett EM. Vi får se.

ARENA71

Seger svarar på kritiken: ”En seriös turnering”

I veckan har den svenska publiken fått upp ögonen för en ny turnering i europeisk damfotboll, kallad World Sevens Football. Under tre dagar ska åtta av Europas största klubbar spela sju mot sju och i prispotten ligger 50 miljoner kronor. Att de regerande svenska mästarna FC Rosengård är ett av de deltagande lagen har rört upp känslor i Fotbollssverige.

Övriga som åker till Portugal för att tävla i slutet av maj är välkända klubbar i form av Bayern München, Manchester City, Manchester United, PSG, Roma, Benfica och Ajax. Alla lag ska vara garanterade 1,3 miljoner kronor för att delta och vinnaren kammar hem uppemot 25 miljoner kronor.

Ingen gräddfil för Rosengård

I turneringen deltar etablerade professionella klubbar från toppligor runtom i världen och tanken är att den ska spelas återkommande, på olika kontinenter. Av den första upplagans inbjudna lag återfinns alla bland de 18 bästa på UEFA:s klubbranking, som bygger på prestation i europeiska turneringar de senaste fem åren. Manchester United är undantaget och lägst rankade på plats 25, nio placeringar under FC Rosengård.

Trots en gedigen meritlista har somliga höjt på ögonbrynen över att de svenska mästarna bjudits in bland de europeiska jättarna. Det har till och med spekulerats kring huruvida Caroline Seger, som sitter i turneringens spelarråd tillsammans med andra tidigare storspelare som Tobin Heath och Kelley O’Hara, har haft ett finger med i spelet. Men de spekulationerna saknar grund, berättar huvudpersonen själv.

– Faktum är att vi i spelarrådet inte har haft någon roll i det arbetet, säger Seger till Arena71.

Agerandet som upprör

De andra klubbarna från England, Nederländerna, Tyskland och Portugal kommer att ha avslutat sina säsonger lagom tills att det är dags att spela turneringen i Estoril. Så är dock inte fallet för Rosengård, som åker iväg mitt under brinnande säsong på hemmaplan.

Finalen i World Sevens Football spelas den 23 maj och dagen efter är det tänkt att Malmöklubben ska ta emot serierivalen Häcken hemma på Malmö IP. Rosengård inledde därför nyligen en dialog med Häcken om att flytta matchen, vilket Hisingsklubben initialt ska ha varit positiva till för att sedan ändra sig, och nu ligger frågan på förbundets bord.

Och kritiken utifrån har inte låtit vänta på sig.

Hammarbys tekniske chef Adrian von Heijne höjde tonläget när han kallade turneringen för ett jippo och beskrev Rosengårds önskan att flytta en damallsvensk match för “direkt oseriöst”. Liknande tongångar har spridit sig i såväl media som i vissa supporterled, och den dominerande inställningen till turneringen kan beskrivas som om inte kritisk, så åtminstone skeptisk.

Seger om skaderisken: ”Alla som känner mig vet var jag står”

En av de starkare farhågorna som lyfts kring turneringen är den skaderisk som redan högt belastade spelare utsätts för i och med det tillkomna matchandet. I intervjun med Arena71 berättar Caroline Seger att just den frågan är högt prioriterad både för henne personligen och för arrangören.

Anledningen till att jag hoppade på det här var för att kunna vara med och påverka och hjälpa till från en spelares perspektiv.

– Alla som känner mig vet vart jag står i den frågan. Anledningen till att jag hoppade på det här var för att kunna vara med och påverka och hjälpa till från en spelares perspektiv.

Hon berättar vidare att tävlingsformatet, som många ställt sig frågande till, är en del i att värna spelarnas hälsa.

– Sju mot sju är ett format som enligt oss tar hänsyn till spelarnas totala belastning och det är heller inte ett format spelarna är främmande för. Smålagsspel är något spelarna ofta exponeras för i sin vanliga träningsmiljö. Matcherna spelas 2 x 15 min med flygande byten, vilket också gör att man kan begränsa spelarnas belastning.

Tävlingens inträde på fotbollsscenen har väckt en större debatt om prispengar inom damfotbollen. Att vinna sjumannaturneringen innebär nämligen en betydligt större prispeng än den Uefa erbjuder för att gå hela vägen i Champions League, till exempel. Att prioritera ned en damallsvensk match mitt i serielunken blir möjligen något enklare att förstå i ljuset av 1,3 miljoner blänkande kronor, en minst sagt betydande summa i svenska damfotbollsmått mätt.

Turneringen ska attrahera fans och sponsorer

Att pengar börjar strömma in i damfotbollen märks på allt fler håll, och kanske är det affärskvinnan och multiklubbägaren Michele Kangs investeringar i Washington Spirit, London City Lionesses och Olympique Lyonnais Féminin som sticker ut mest när det gäller den utvecklingen. Den nya ekonomiska spelplanen blottar också en allt tydligare brist när det kommer till summorna som fördelas till damfotbollen från övergripande organ som Uefa och Fifa.

Bakom initiativet World Sevens Football ligger en annan kvinnlig investerare, nämligen Jennifer Mackesy, som också är delägare i NWSL-klubben Gotham FC och den engelska storklubben Chelsea.

”W7” är inte ett jippo, utan en seriös turnering skapad av människor som bryr sig om damfotbollen. Syftet med turneringen är att skapa mer synlighet för klubbarna och spelarna.

Att Caroline Seger har stort förtroende för både idén och människorna bakom den är tydligt.

– ”W7” är inte ett jippo, utan en seriös turnering skapad av människor som bryr sig om damfotbollen och vill få den ännu mer synlig och att den ska få ta mer plats.

Vad ser du som det viktigaste syftet med turneringen?

– Syftet med turneringen är att skapa mer synlighet för klubbarna och spelarna. Där målsättningen är att generera fler sponsorer och nya fans. Fler spelare har möjlighet att få mer internationell erfarenhet, bygga sina varumärken och tävla mot andra bra spelare, avslutar Seger.

ARENA71

Sandbergs Manchester United klara för Champions League

Manchester United är klara för Champions League-spel nästa säsong efter en poäng i derbyt mot Manchester City. Man hamnade dock i en tuff sits med underläge 0-2 i slutet av den första halvleken efter att den tidigare Rosengårdspelaren Rebecca Knaak gjort vad hon så ofta gjorde i Damallsvenskan, nämligen stångat in en boll efter en hörna. Men över 30 000 åskådare hemma på Old Trafford skulle hjälpa United tillbaka in i matchen.

En poäng var vad som krävdes för att hålla City bakom sig i tabellen och reduceringen för de rödklädda kom före paus genom Grace Clinton. I den andra halvleken kunde United utjämna till 2-2 efter mål av Melvine Malard och trots en oläglig utvisning på Aoife Mannion i minut 69 lyckades man stå emot Citys press matchen ut.

”Nästa mål blir att slå mig in i startelvan”

Anna Sandberg, som trots hård konkurrens fått en hel del speltid på sin vänsterbacksposition under året, spelade hela den andra halvleken.

För Arena71 kan ytterbacken summera en lyckad första säsong i WSL, trots att den inleddes med en rejäl motgång.

– Jag skulle säga att det helt klart varit en säsong med blandade känslor för min del. Jag var i bra form från tiden i Häcken som jag ville bygga vidare på, men fick istället en tuff start på säsongen med min knäskada som ledde till operation vilket var väldigt tufft mentalt. Men jag fick otroligt fin stöttning från klubben och sen känner jag att jag kommit in i det mer och mer.

Hon fortsätter.

– Det är en liga med otroligt tuff nivå varje match, så jag har lärt mig mycket och finns mycket kvar att lära också! Men säsongen i helhet skulle jag säga att jag är nöjd med, jag har fått speltid i de flesta matcherna men mitt nästa mål blir att slå mig in i startelvan. Jag känner att jag är på helt rätt plats där jag kan utvecklas vidare.

Chans på andra raka cuptiteln

Under förra säsongen fick United och inte minst tränaren Marc Skinner utstå en hel del kritik och laget slutade till sist på en femteplats i tabellen, tjugo poäng bakom segrande Chelsea. Säsongen, och möjligen även Skinners jobb, räddades dock av en efterlängtad FA-cuptitel som också var den första på damsidan i klubbens historia.

I år har laget sett betydligt bättre ut i ligan och med en omgång kvar har man alltså säkrat Champions League-spel och en tredjeplats som sämst, även om möjligheten att snuva Arsenal på andraplatsen fortfarande lever.

Och cuptiteln? Den har man chans att försvara när man ställs mot ligavinnaren Chelsea i FA-cupfinalen den 18 maj.

– Vi är väldigt nöjda med vår säsong som lag då vi spelat fantastisk fotboll och att nu vara klara för Champions League är en målbild som vi helt klart har haft! Förhoppningsvis kan vi avsluta säsongen på bästa sätt i FA-cupfinalen och fira ordentligt efter det, avslutar Sandberg.

ARENA71

Förbundskaptenen om dubbla segrar för U23: ”Oerhört stolt”

Lite i skuggan av damlandslagets Nations League-samling har ett ovanligt profiltätt U23-landslag spelat placeringsmatcher i WU23 Friendlies i Spanien. Spelare som Evelyn Ijeh och Rosa Kafaji är två av de mer framstående namnen som varit med och bärgat två raka segrar för det yngre landslaget.

Förbundskaptenen Martin Qvarmans Möller berättar om förutsättningarna inför samlingen för Arena71.

– Vi åkte ner med möjlighet att bli femma i Europa bland de tolv nationer som var med i WU23 Friendlies. Besvikelsen förra samlingen när vi hade möjligheten att ta oss till A-slutspel och tävla om plats 1-4 här nere var stor, och när vi ser på matchen mot Norge så är det små, små marginaler som gör att vi inte lyckas med det. När vi sett A-slutspelet här kan vi väl något subjektivt säga att vårt slutspel med England, Sverige och Spanien också kunde varit ett A-slutspel…

Ni inledde med en seger med 2-0 mot Belgien. Hur sammanfattar du den matchen?

– Första matchen mot Belgien är tuffare än vad många tror. I gruppen lyckades de besegra Tyskland som nu är i A-final och de har gjort starka insatser mot Spanien (0-1) och Italien (1-1) som vann det andra gruppspelet. Vi gör en helt okej match där vi, bortsett från en sammanlagd period på 20 minuter, är ganska överlägsna i de KPI:er som vi mäter.

Han berättar mer utförligt om hur målen kom till.

– Att göra mål på Belgien är svårt och oavsett hur och vad vi mäter i siffror är det mål som räknas. Första målet är en tillfällighet som egentligen inte är en tillfällighet. Vi bygger på ena sidan och försöker skapa numerärt överläge för Monica Jusu Bah på andra sidan, där hennes fart är svår för motståndare att hantera. I det här fallet är målvakten först på djupledsbollen men blir störd av Jusu Bah så att Ijeh, som visade riktigt bra målform den här samlingen, kan lyfta in returen. Andra målet kommer efter en hörna, som har blivit en spetskompetens kollektivt precis som för A-landslaget. Även där är Ijeh sist på bollen.

Första vinsten på 30 år

Samlingen avslutades med en efterlängtad seger mot ett skickligt Spanien, men den satt långt inne och matchen avgjordes på straffar.

– Att spela mot Spanien på bortaplan och vinna på straffar känns oerhört skönt. Även om det var på straffar är det första gången på 30 år som vi vinner mot Spanien med U23, säger han och fortsätter:

– Vi visste ju att det skulle bli England eller Spanien och vi hade en fin matchplan från när vi mötte England i november och december, så jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tittat lite extra på hur vi skulle kunna hitta en väg att i alla fall störa Spanien ordentligt. I vårt senaste möte var det 0-3 i halvtid, och i den matchen hade vi valt att inte låsa dem vid inspark och att inte använda vårt oftast framgångsrika högre försvarsspel.

Förbundskaptenen utvecklar vilka taktiska bitar Sverige har jobbat med och som också ledde fram till ett tidigt mål mot Spanien den här gången, även det av Milananfallaren Evelyn Ijeh.

– Den här gången valde vi att låsa dem vid inspark, dock på ett lite annorlunda sätt än vi brukar, och det gjorde att de inte fick ta tag i och dominera matchen direkt som de älskar att göra.

Att spela ett högt försvarsspel hela tiden är dock omöjligt berättar han, eftersom det är så fysiskt krävande. Besluten om när laget ska försvara högt kan tränarstaben heller inte styra under match, utan det är upp till spelarna att bestämma utifrån sin individuella och kollektiva kompetens.

Efter en halvtimmes spel kunde Matilda Nildén utöka den svenska ledningen till 2-0 efter ett friläge, men Spanien reducerade innan paus.

– Ledning med 2-1 i halvtid känns ändå rättvist utifrån helheten och framför allt vår start. I andra är det inledningsvis väldigt tufft och att de kvitterar och tar ledningen är inte orättvist alls. Vi uppfattar från sidan att vi reder ut stormen lite och att vi får lite bättre träff igen en bit in i andra halvlek.

Efter att Spanien efter ungefär en timmes spel vänt underläget till ledning med 3-2 kunde dock Sverige svara med en kvittering av, just det, Evelyn Ijeh.

Alla som någon gång lyssnat till damlandslagets förbundskapten Peter Gerhardsson vet att han gärna pratar om och betonar vikten av att välja såväl start- som slutelva med omsorg. Det är ingen slump att Qvarmans Möller och U23 jobbar efter samma idé.

– Vi hade några spelare på planen som vi visste inte kunde spela 90 minuter, och att slutelvan var oerhört viktig mot Spanien för att ha kraft hela matchen. Vi fick in de straffskyttar vi ville på planen i slutet utan att det påverkade formationen eller matchbilden. Jag är oerhört stolt för alla spelare och ledares skull att vi lyckas ta femteplatsen, som var det bästa vi kunde nå innan vi reste ner till Pinatar.

Stor konkurrens om platserna till EM

EM-febern börjar så smått krypa sig på och i supporterled diskuteras tänkbara namn till den slutgiltiga truppen flitigt. Många har ögonen på de A-landslagsmeriterade spelare som den här gången togs ut till U23-landslaget för att få mer garanterad speltid, ett drag som varit lyckat enligt Qvarmans Möller.

– Det märks att det är ett EM-år och att flera U23-spelare är aktuella dit. Hög kvalitet och bra matcher här gör att de får fina utmaningar och kanske en fördel att få mer speltid än om de hade varit med i A-landslaget. Det är givetvis inte bara speltid som är viktigt utan också hur de presterar hos oss och i klubblaget, och vi är nöjda med vad vi såg från de som har varit med i A tidigare.

Han avslutar med att bolla över den delikata uppgiften att välja ut det bästa laget till sina kollegor i A-landslaget.

– Sen är det upp till Peter och Magnus att sätta det i deras perspektiv, på deras nivå och ta ut en trupp till i sommar. Det kommer bli, som det ska vara, stor konkurrens om platserna till EM.

Spanien – Sverige (5 – 7 e.s.)

Målskyttar Sverige

Evelyn Ijeh 3′, 66′, 90+8′

Matilda Nildén 32′

Emilia Pelgander 90+13′

Tuva Ölvestad 90+14′

Wilma Leidhammar 90+16′

ARENA71

Hammarby visade effektivitet i mästarklass mot Linköping

Till tonerna av den nyskrivna inmarschhymnen ”Något större” gick Linköping och Hammarby ut på Bilbörsen arena inför 867 personer, där en stor del bestod av tillresta grönvita på bortasektionen. Bortasupportrarna fick se sitt lag ta tillvara på chanserna och vinna stort, utan att egentligen briljera.

Inför matchstart uppmärksammades hemmamålvakten tillika LFC-ikonen Cajsa Andersson för sina 150 damallsvenska matcher för klubben. Hon skulle också spela därefter, trots att hon till slut fick släppa fem bollar förbi sig. Förutom att sprida sitt sedvanliga lugn stod hon för ett par svettiga räddningar, varav en av det mer osannolika slaget när hon enhandsräddade en Wangerheim-nick från nära håll i slutet av den första halvleken.

Prestationsmässigt var matchen heller inte så ojämn som slutresultatet antyder. Faktum är att Linköping inledde starkast, men Hammarby är ett topplag av en anledning och man behöver inte många chanser för att sätta sig själva i förarsätet. Efter en kvart smällde det plötsligt både en och två gånger och målskyttarna är bekanta vid det här laget: Smilla Holmberg 1-0, Ellen Wangerheim 2-0. Två mål på fem minuter var allt som behövdes för att göra uppförsbacken för brantför motståndarna att bestiga

Trots det märktes inga hängande huvuden hos de mörkblå som fortsatte att både äga boll och skapa chanser, där en av de vassare var en frispark i ribban från Michelle de Jongh i början av andra halvlek. Stundtals visade man upp samma fina spel som man presterat under delar av cupspelet inför seriestarten.

Men det hjälpte knappast när oförmågan att sätta bollen i mål var påtaglig, samtidigt som Hammarby fortsatt var kliniska. Ännu ett Wangerheim-avslut efter paus betydde (förstås) 3-0 och resten av halvleken räckte det för Hammarby – och hattrickskytten Wangerheim – att förvalta de lägen man skapade. Stjärnlånet från Milan, Nadia Nadim, hoppade in i den 69:e minuten och såg både pigg, vass och arbetsvillig ut. Innan slutsignalen gick hade hon dessutom hunnit fastställa slutresultatet till 5-0 för ett Bajen som faktiskt inte ens behövde spela ut hela sitt register. Kanske är det just det som mer än något annat kännetecknar ett mästarlag i slutändan?

ARENA71

FC Como siktar mot toppen: ”Vill riva upp mallen”

FC Como har snabbt blivit ett namn att räkna med inom den italienska damfotbollen. Med nya ägare i ryggen och en unik klubbstrategi kombineras sportsliga framgångar med affärsmässig tillväxt. Man har lyckats kombinera internationella värvningar med inhemska talanger och håller fast vid sina värderingar. Samtidigt bygger Como upp en affärsmodell som skapar intäkter och möjligheter, både på och utanför planen. Något som lagets svenska mittfältare Julia Karlernäs ser positivt på: ”Det känns som att italiensk damfotboll har utvecklats i raketfart”, säger hon.

Uppstickarna FC Como har haft en tuff inledning på säsongen där de behövt möta flertalet topp fem-kandidater. De vann mot AC Milan i säsongens första match, därefter blev det förlust mot Juventus och Roma, båda titelkandidater med Champions League-spel framför sig i höst. De har också spelat oavgjort mot Sampdoria. Julia Karlernäs lyckades hamna i målprotokollet i matchen mot Roma, men var besviken över att det inte räckte till vinst. “Det är alltid kul att göra mål, men jag hade föredragit att laget fick med sig ett positivt resultat” sade hon till klubbens hemsida efter matchen.

Mentaliteten representerar den unga klubben väl och det är märkbart att det kollektiva målet står över individens tid i rampljuset. Det är talande för klubbens övergripande etos, där fokus ligger på deras påverkan utanför såväl som på planen och större idéer står i centrum.

Karlernäs om oväntade klubbvalet: ”Passade bra att komma in med erfarenhet”

FC Como startade 2019 som ett passionerat projekt lett av entreprenören tillika klubbpresident Stefano Verga och framgångarna lät inte vänta på sig. Säsongen 2021/2022 spelade de sin första säsong i Serie B, vann ligan och kunde ta klivet upp till Serie A redan efterföljande säsong. Det var då, sommaren 2022, som Karlernäs anslöt, utan att veta särskilt mycket om klubben. Det var en lösning i transferfönstrets senare skede, där hon valde att lämna BK Häcken efter en och en halv säsong. Mittfältaren hade spenderat majoriteten av sin karriär i Sverige, där hon bland annat vunnit SM-guld med Piteå, och FC Como i den italienska ligan var ett oprövat kort. Det skulle visa sig vara ett bra drag.

“De var nykomlingar i italienska ligan, och med damfotbollen här som växer och utvecklas. Det kändes som en jättebra och spännande utmaning. Det passade bra att komma in med erfarenhet också”, säger Karlernäs om beslutet.

På frågan om huruvida flytten har levt upp till förväntningarna är svaret tydligt.

“Ja, absolut. Överträffat dem skulle jag nästan säga. Det är också så mycket som har hänt – vi fick nya ägare här i mars som kom in i klubben, och efter det har det ju hänt väldigt mycket också. Det känns som att klubben har tagit steg för varje år som går, så det känns jätteroligt.”

Det är mitt tredje år nu och det känns som att italiensk damfotboll har utvecklats i raketfart.

De nya ägarna är investeringsgruppen Mercury/13, som gjorde sin första affär i sportvärlden med köpet av FC Como och med ambitionen att köpa fler fotbollsklubbar. Bland de inblandade återfinns den engelska före detta fotbollsstjärnan Eni Aluko. Övertagandet av klubben kan ses som en logisk del i damfotbollens framfart, så även i Italien.

“Det är mitt tredje år nu och det känns som att italiensk damfotboll har utvecklats i raketfart”, berättar Karlernäs.

Hon fortsätter:

“När det gäller Como har det skett en jättestor utveckling där också. Att vara med i ett sådant sammanhang där man känner att det finns så mycket ambition och framtidstro, och satsning verkligen. Det känns jätteinspirerande och kul.”

Långsiktighet en nyckel för Como

På planen har Karlernäs bidragit till utvecklingen och bland annat stått för flertalet mål tack vare sitt starka huvudspel. Lagkamraten Nadine Nischler har gjort tre mål på de inledande fyra matcherna och är ett av många nytillskott i FC Como den här säsongen. Klubben har lyckats få in en blandning av unga talanger och erfarna spelare. Bland de nya värvningarna finns även Sarina Bolden, som representerade det filippinska landslaget i VM 2023 och gjorde landets första mål i VM-sammanhang, Ramona Petzelberger som bland annat har spelat för Bayer Leverkusen och Tottenham Hotspur, och den målfarliga 18-åringen Zara Kramzar på lån från Roma.

Jag vet ju att många av dem som har kommit in nu har längre kontrakt. Och att det är någonting som jag vet att klubben vill jobba med också, att vara mer långsiktiga.

Inom damfotbollen har det länge varit korta kontrakt som gäller, då långsiktighet inte har varit synonymt med en karriär inom sporten. En skillnad som Karlernäs har sett bara sedan hon själv anslöt till klubben är viljan och intentionen att binda upp spelare på längre kontrakt.

“Jag vet ju att många av dem som har kommit in nu har längre kontrakt. Och att det är någonting som jag vet att klubben vill jobba med också, att vara mer långsiktiga. Mitt första år som nykomling så var det många som kanske bara hade ett år, och då blir det ju alltid väldigt stor ruljans. Men nu vet jag att klubben vill jobba mer långsiktigt med truppen.”

Ett annat sätt att jobba långsiktigt är genom att fokusera på ungdomsverksamheten, se till att akademin har bra kontakt med seniorlaget och att det finns ett bra flöde däremellan. Karlernäs berättar att Como vill utöka flickverksamheten med ännu fler lag, och närheten mellan ungdomsverksamhet och A-lag är något hon ser flera fördelar med.

“Först och främst att man kan komma och träna, men sen också komma in i A-laget. För det är ju en stor skillnad mellan seniorspel och flickspel, så det är jättebra att ha en närhet där. Jag tror att det är en styrka hos många av de största klubbarna, att de har den pipelinen från ungdomssidan.”

Att det erbjuds fler möjligheter för flickor på ungdomssidan tror Karlernäs är viktigt för framtiden. Hon berättar om avsaknaden av akademier från sin egen ungdomstid, vilket gjorde att många spelare i hennes generation var tidiga med att ta klivet upp på seniornivå.

“Det kanske var något lag som hade akademier på den tiden. Men det var ju liksom… jag spelade med ett blandat lag, men det var nästan bara killar. Sen kanske man blev upplyft till något damlag väldigt tidigt, för det fanns inte så många flicklag.”

Utmaningarna utomlands: “Man måste utvecklas hela tiden”

Karlernäs, som är från Torsby, bröt sig in i Mallbackens startelva redan som 17-åring där hon fick värdefull allsvensk erfarenhet. En säsong i Hammarby hanns med också, innan hon fann sig tillrätta i Piteå. Där blev det fyra säsonger, där hon bland annat vann SM-guld 2018 och blev utnämnd till Damallsvenskans mest värdefulla spelare. Efter det tog hon klivet ut i Europa för en sejour i Sevilla. Efter en säsong i Spanien återvände hon till Sverige där det blev en säsong i Göteborg och Häcken. Men hon var inte riktigt klar med de europeiska ligorna och då dök Como upp som ett bra alternativ.

Det är inte bara den italienska damfotbollen och hennes egen klubb som har utvecklats, Karlernäs märker även en skillnad i sitt eget spel. Mycket av detta tillskriver hon tränaren Stefano Sottili och ett annat spelsätt i Italien som utmanar hennes egna.

Jag tror att man måste utvecklas hela tiden. För fotbollen förändras ju. Såklart att man är den spelaren man är, men man måste också hänga med i de delar av fotbollen som utvecklas.

“Jag tycker att han är jättebra. Han är väldigt bra på att kommunicera tydligt med sina idéer, vad han vill. Och bra på att lära ut fotboll, lära ut det han vill ha fram. Rak och tydlig kommunikation. Han har tränat herrlag förut, så det är första gången han är på damsidan.”

Karlernäs lyfter också skillnaderna mellan svensk och italiensk fotboll.

“Det finns ju en fotbollskultur här som är superstark. Och en fotbollstaktisk skillnad jämfört med Sverige, med mycket mer fokus på taktiska detaljer. Sverige är väldigt bra och har noggrannheten i organisatoriskt försvarsspel. Det är mycket fokus på försvarsspel här med, men också på den taktiska delen i anfallsspelet, till exempel med rörelsemönster. När du går in i den ytan, då ska den spelaren röra sig ut”, förklarar hon.

Det har varit en styrka hos Karlernäs att vara flexibel och öppen för att lära sig nya saker.

“Jag tror att man måste utvecklas hela tiden. För fotbollen förändras ju. Såklart att man är den spelaren man är, men man måste också hänga med i de delar av fotbollen som utvecklas.”

Hon har blivit beskriven som en ettrig och fysisk spelare, en vinnarskalle. Bokstavligt talat, då hon gärna gör mål med huvudet. Det har blivit 12 mål hittills i Como för mittfältaren, som pekar på vikten av att utveckla de taktiska färdigheterna.

“Det handlar om att ta till sig av det taktiska. Hur passar jag in här? Och att lära sig rörelsemönster och samarbete med andra. Det tycker jag ändå att jag kan göra.”

Spelarna bygger klubbens varumärke: “Det är skitbra”

Det är mycket som händer runt om klubben, och vem som helst skulle ha förståelse för att det jobb som sker runt om spelarna med fotograferingar i nya matchställ, återkommande PR-uppdrag och samarbeten hade kunnat vara distraherande.

Det är jättebra att vi har fått den här uppmärksamheten. Det är ju det som krävs i dagens fotboll för att driva utvecklingen framåt.

“Jag kan inte se att det har varit något negativt än. Jag förstår att de här fina bilderna och shooting med GQ eller vad det var, att det skapar uppmärksamhet. Men jag tror att vi i klubben, och vi spelare … (utandning) det där är sidogrejer. Vi är ju väldigt fokuserade på det vi ska göra, vilket är att prestera fotbollsmässigt.”

Hon fortsätter:

“Sen är det jättebra att vi har fått den här uppmärksamheten. Det är ju det som krävs i dagens fotboll för att driva utvecklingen framåt. Så jag tror vi alla mest tycker det är skitbra liksom, och ser det positiva med det.”

Kärnan är att fokusera på att prestera bra fotboll.

Personligen har hon inga problem med att vara ett av klubbens ansikten utåt, men betonar återigen var hennes främsta fokus ligger.

“För egen del så tycker jag att det kan vara rätt kul. Samtidigt vet jag att kärnan är att fokusera på att prestera bra fotboll. För att om man inte håller sig till det, så spelar det ingen roll vad man gör av det andra. Det viktigaste är ju prestationen.”

Nya ägargruppen utmanar fotbollens normer

Det sägs att den italienska försvararen Alia Guagnis pappa en gång i tiden startade upp ett eget lag för henne eftersom det inte fanns något när hon började spela. Inför den nya säsongen anslöt mittbacken, som nu har spelat på toppnivå i 15 år och har både en ligatitel och två italienska cupvinster i bagaget, till FC Como – en renodlad damklubb med en akademi som utvecklar unga spelare.

En resa som är talande för utvecklingen inom den italienska damfotbollen, men det är först i år, med introduktionen av investeringsgruppen Mercury/13, som det finns en känsla av att ribban är satt. Man kan se tydligt vilken skillnad en gedigen, finansiell backning kan åstadkomma. Häromdagen presenterade gruppen den italienska före detta mittbacken Giorgio Chiellini som ny investerare och han går in med ett mångmiljonbelopp. Han säger sig ha blivit inspirerad efter att ha sett utvecklingen i USA med klubben Angel City, bland annat.

Victoire Cogevina Reynal, en av medgrundarna till Mercury/13, sade nyligen i en intervju med BBC att de vill “riva upp mallen” när det kommer till att äga en fotbollsklubb. Cogevina Reynal håller inte tillbaka utan går rakt på sak: “Det är bra business eftersom det bjuder in den andra halvan av världen som har, på ett sätt, blivit ignorerad i den här industrin. Och vi kvinnor är kraftfulla konsumenter när vi ställer oss bakom någonting.”

Den kvinnliga konsumenten i fokus

Det märks att FC Como känner till sin marknad. När man går in på klubbens hemsida handlar en av de senaste artiklarna om “den oersättliga känslan av trygghet med en no-bounce BH” – något som tills för några år sedan inte pratades om alls och som man med all säkerhet inte kommer att springa in i på många andra klubbars hemsidor. I artikeln kan man läsa om den kvinnliga grundaren till märket bakom sport-bh:n och FC Comos VD Elena Mirandola säger att det är viktigt för klubben att stötta kvinnoledda initiativ. Flertalet bilder finns i artikeln där spelare i laget poserar i bh:n och shorts.

Som Julia Karlenäs berättade om har laget också redan hunnit fotograferas i ett fullt modeuppslag i magasinet GQ Italia. Cogevina Reynal pratade om detta i en intervju med The Guardian: “Vi pratar med skönhets- och modemärken, läkemedel, babyprodukter och fertilitetskliniker. Det finns så många som har kvinnor i kärnan av sin strategi. Vi visar dem en helt ny värld och vi visar dem hur det kan se ut.”

Där går FC Como i bräschen för en ny typ av innehåll som sträcker sig bortom supporterskapet för att nå personen bakom – den kvinnliga konsumenten. Som Cogevina Reynal redan beskrivit, så drivs klubben som ett företag med en affärsmodell som ska vara vinstdrivande, med en twist – för det är damlaget som får skörda frukterna av arbetet de lägger ned på sin nya plattform.

En klubb med stilig yta och genuin kärna: “Man bryr sig om varandra”

En av dessa plattformar är den nya hemsidan som klubben lanserat, där all information finns tillgänglig på både italienska och engelska i ett snyggt designat paket. Samma stil återfinns också på sociala medier. Förutom information om spelarna i laget och tränarstaben finns även ett manifest där de målar upp klubbens övergripande mål, som är att skapa ett arv för framtida generationer. De använder moderna uttryck för att beskriva sig själva, som till exempel “An underdog with main character energy.”

Trots all publicitet, så har klubben lyckats behålla en jordnära känsla – en “vibe” som de själva kanske skulle säga. Julia Karlernäs gör ett försök att förklara.

“Det finns några kärnvärden av att, vad ska man säga… Det känns som en familjär klubb och att man bryr sig om varandra”, säger hon och fortsätter:

“Det kanske låter klyschigt men det är ändå på något sätt en bra grupp med en stark sammanhållning som är väldigt viktig tror jag. Och samtidigt finns det en väldig hunger och vilja hos alla att bli bättre och växa på alla plan – både på och utanför planen, som klubb och som lag.”

Målet för i år är väl att komma topp fem. Och sen inom några år att ta oss till Champions League.

Trots att det inte är en liten sak att äga en fotbollsklubb, så är representanterna från ägargruppen Mercury/13 inga okända ansikten för spelarna.

“De har kommit flera gånger på träningar, matcher och på möten och jag skulle säga att de är väldigt närvarande,” berättar Karlernäs. 

“Det känns jättebra att man kan ha en dialog med dem, att man lär känna dem. Det märks att de bryr sig.”

Även om ”viben” är jordnära så är deras ambitioner skyhöga, något som Julia Karlernäs och de andra spelarna är väl införstådda med.

“Målet för i år är väl att komma topp fem. Och sen inom några år att ta oss till Champions League, så då är det topp tre som gäller. Men det är ju på längre sikt.”

Hon ser förhoppningsfullt på den krävande säsong som ligger framför laget.

“Det är väldigt tuff konkurrens med många bra lag. Det kommer att krävas att vi gör maxprestationer varje helg. Så det är en utmaning men det är absolut nåbart. Och vi siktar ju högt så det är bara att jobba på.”

Emma Tobiasson
Sportjournalist

Arsenal vässade allt – och punkterade Häcken

Det var ett Häcken som reste till England och Meadow Park med en 1-0-ledning och stora förhoppningar om ett avancemang till Champions Leagues gruppspel i bagaget. Befogat, med tanke på förra säsongens Europasuccé och en väl utförd matchplan i förra veckans möte hemma på Bravidas konstgräs. Lägg därtill ett Arsenal som inte imponerade i första mötet utan istället var ineffektiva, verkade sakna övertygelse och uppenbarligen hade underskattat Häckens förmåga att ta vara på luckorna som uppstod.

Helgens oavgjorda ligapremiär mot Manchester City på Emirates Stadium verkar ha varit desto mer inspirerande för Londonlaget, för till returen kom man i en ny skepnad. Häcken inledde förvisso med några pigga minuter, men så fort Arsenal fick tag i bollen och kunde etablera sitt spel skedde det mesta på deras premisser. Man hade vässat i princip allt från senaste mötet – tempot, skärpan i avsluten och övertygelsen fanns där. Tränare Jonas Eidevall hade gjort läxan, satte in en briljant Lia Wälti från start på mittfältet och lyckades eliminera Häckens stora vapen: Anna Anvegårds möjligheter att visa upp sitt register och skickligt regissera kontringar.

För att lyckas rubba ett Arsenal under massivt tryck – för det hade varit ett brutalt misslyckande för ”the gunners” att missa Champions League för andra året i rad – var Häcken i desperat behov av marginaler på sin sida. När nämnda Wälti redan efter dryga tjugo minuter drog till utanför straffområdet och bollen seglade i ribban, ner i ryggen på Jennifer Falk och retsamt vidare in i mål var känslan att de där marginalerna inte skulle gå i gulsvart favör den här kvällen.

Målet gav istället dubbel effekt för Arsenal som kunde sänka axlarna och börja spela ut samtidigt som luften gick ur Häcken, tron började sina och man såg ängsliga och obeslutsamma ut. När det spanska nyförvärvet Mariona Caldentey tilläts göra sitt första mål för Arsenal precis innan halvtid trodde få att Häcken skulle förmå att svara upp, och när Beth Mead utökade till 3-0 med ett konstnummer direkt efter paus var det bortom alla tvivel.

Med sin nyfunna skärpa punkterade Arsenal ett uppgivet Häcken och spikade det sammanlagda slutresultatet till 4-1 efter ett vackert anfall som Frida Maanum avslutade distinkt bakom Jennifer Falk. Även om utgången i grunden var logisk, går det inte att komma ifrån att den gulsvarta prestationen inte motsvarade förväntningarna. Jonas Eidevall och hans Arsenal kan se fram emot magiska Europakvällar på Emirates Stadium i höst. För svensk del står hoppet om europeiska framgångar och publikfester nu till Hammarby, som för första gången kvalificerat sig till Champions Leagues gruppspel. Där ställs man mot tuffast möjliga motstånd i form av regerande mästarna FC Barcelona, Manchester City och österrikiska St. Pölten.

ARENA71

Häckens Europadröm lever: vann första mötet med Arsenal

Det var som upplagt för en sagolik inledning på Rosa Kafajis internationella klubbkarriär där det unga stjärnskottet skulle återvända till hemmet hon precis lämnat för att fortsätta skriva på sin framgångssaga.

Men det kom inte att handla om vad Häcken hade förlorat, utan vad man hade fått in i dess ställe, och befäste värdet av det som alltid funnits där.

När Häcken lottades mot Arsenal i Champions League-kvalet menade Häckens tränare Mak Lind på att det var “skrivet i sten”.

På förhand ett spännande möte där nerven rotade sig mindre i sportsliga grunder och mer baserat på stjärnskottet Rosa Kafajis flytt från Hisingen till Londonklubben bara några veckor tidigare. De stora rubrikerna inför matchen handlade mest om den unga talangen som tagit klivet ut i Europa och redan hade chans att skicka ut sitt gamla lag i ett Champions League-kval. Därtill var hennes namn med i startelvan för första gången i en tävlingsmatch för de rödklädda.

Det var inte en fråga om hon skulle göra mål utan hur många mål hon och hennes Arsenal skulle få in.

Arsenals självförtroende är inte taget ur luften. De är mesta mästare med 15 ligatitlar (varav nio i rad), 14 FA-cupvinster och sju ligacuptitlar. Det är fortfarande den enda engelska klubben att vinna Champions League på damsidan – och det under en av de sex säsonger som man gick obesegrade och tillslut vann otroliga sex titlar. Även om de senaste säsongerna kännetecknats av en nedåtgående trend resultatmässigt så är deras lägstanivå hög, som när de vann ligacupen, kom trea i en av världens bästa ligor och sålde ut Emirates Stadium tre gånger förra säsongen. Därtill har de nu värvat in en av Häckens bästa spelare.

Häcken har gjort det bra i Damallsvenskan efter sommaruppehållet med tre vinster – däribland en viktig toppstridsvinst mot Hammarby – en oavgjord och en förlust. Men man har inte gått upp mot ett lag av Arsenals resursstarka kaliber. Häckentränaren Lind, van vid positionen som uträknade – inte minst efter att ha lottats i ”dödens grupp” i förra årets Champions League-spel – betonade vikten av att hålla huvudet kallt och visa mod.

“Det är ganska lätt när man går in i Champions League att man underkastar sig motståndare och tycker att det är stjärnor på andra sidan. Vi har respekt för motståndet men vi tror på oss själva stenhårt,” sade han på presskonferensen innan matchen.

På samma sätt som Lind fann lottningen skriven i sten, skulle hans ord inför matchen infrias. Det visade sig att kvällen inte alls skulle komma att handla om vad Häcken hade förlorat när Kafaji lämnade dem. Fokuset hamnade på vad som hade tillkommit.

Resultatet avspeglades inte i statistiken

Det hade varit svårt att regissera scenen för detta viktiga möte på Bravida arena på ett bättre sätt. De gula och röda supporterskarorna skanderade på läktarna i den varma septemberkvällen medan solnedgången bjöd på sitt eget skådespel och ramade in kvällen perfekt.

Det var ett högt tempo från start och Arsenal var bekväma med att få diktera matchbilden genom sitt bollinnehav. De försökte tidigt att etablera kontakten mellan mittfältarna, Kafaji och Alessia Russo uppe på topp, men bollarna rann iväg precis utom räckhåll på det snabba konstgräset eller visslade förbi utsidan av stolparna. Häcken höll sig till matchplanen, såg till att sitta lågt i försvaret och behöll självförtroendet att spela ut från målvakten även när Arsenal pressade högt. 

Resultatet vid halvlek var 0-0 och Arsenals tränare Jonas Eidevall började tidigt introducera byten för att förändra matchbilden. Kafaji byttes ut för Frida Maanum och därmed var möjligheten att få göra sitt första mål för sin nya klubb, mot sin förra klubb, stängd. Stina Blackstenius, hemvändaren som hamnat i skymundan av Kafajis återkomst men som även hon återsåg sin gamla klubb, fick en varm applåd av hemmapubliken när hon byttes in en bit in i den andra halvleken.

Arsenal fortsatte att pressa på, de tog hörna efter hörna men de fick ingen utdelning. De hade bollinnehavet men gjorde inte tillräckligt av det. Känslan var krampaktig och frustrationen växte märkbart.

Häcken inledde den andra halvleken svajigt men jobbade sig tillbaka in i matchen och var inte rädda för att utnyttja de svagheter de identifierat i Arsenals försvar, framförallt den höga backlinjen och utrymmet mellan försvararna. Anna Anvegård levererade en perfekt avvägd boll som missades av Katie McCabe och nådde Tabby Tindell, som höll bort McCabe och kunde lätta in bollen över Manuela Zinsberger i mål och sätta Häcken i förarsätet i den 77:e matchminuten. 

Att inte längre ha Kafajis kreativa kraft på mitten är såklart ett avbräck för Häcken. Hennes förmåga att skapa målfarliga situationer från ingenting, nästla sig förbi ett kaotiskt försvar och spela sin omarkerade lagkamrat eller dra till ett läckert skott är alla egenskaper som gör Kafaji till den unika spelare hon är.

Men Anna Anvegård, tämligen nyligen tillbaka från skada, fortsätter att leverera. Felicia Schröder, sin ringa ålder till trots, förkroppsligar det där modet som Mak Lind pratade om, vilket hon visade när hon bland annat drog en tunnel på Leah Williamson på egen planhalva. Japanska nyförvärvet Hikaru Kitagawa byttes in för Alice Bergström på vänsterkanten och bjöd på bolltrolleri och alternativ vid kantväxling. För att inte tala om Tabby Tindell, som startade och jobbade på matchen igenom, tog löpningarna upp och nedför högerkanten och gick upp mot McCabe och Mariona Caldentey, nyförvärvet från FC Barcelona.

Efter målet handlade det bara om att stänga igen för Häckens del. Arsenal hade möjlighet att utjämna flertalet gånger och det var en storspelande Jennifer Falk som räddade med både händer, fötter och ansikte för att hålla kvar hemmalaget i matchen. Lägg till lite hjälp från ribban i slutminuterna och känslan var att marginalerna var på Häckens sida den här kvällen.

Häcken starkast när det gällde

När det kommer till det där modet som Lind pratade om, fanns det få spelare som utstrålade det så mycket som Falk i målet. Burväktaren blev med all rätta hyllad efteråt, men när hon själv blev ombedd att betygsätta sin insats var hon blygsam över sin inverkan på matchen.

“Det kändes bra, tyckte jag. Jag tycker samarbetet med mina lagkompisar, framförallt backlinjen, i boxförsvaret, täcka skott och inlägg, sådana grejer, jag tycker vi gör det jättebra tillsammans.”

Lagkamraten Anvegård var inte sen med att ösa beröm över sin målvakt.

“Superbra som vanligt. Hon kliver fram verkligen i de här tuffa och svåra matcherna, hon visar ju att hon är bland de bästa i världen.”

Förbundskapten Peter Gerhardsson satt på läktaren och Falk har ännu en gång gett honom den bästa sortens huvudvärk i hans målvaktsval. Frågan är vad mer Falk behöver göra för att cementera en plats i landslagselvan.

I ett möte som hade så mycket potential för mål, blev det tillslut bara ett. Nyförvärvet Tindell, som anslöt i somras från Kristianstads DFF, var nöjd efter sin starka insats.

“Att få göra mitt första mål för klubben, i Champions League dessutom och mot en så respekterad motståndare, det var verkligen ett ögonblick att minnas för mig. Jag kan säga att jag är väldigt glad just nu.”

Mycket att fundera på för Arsenals del

Arsenals övertygelse när det gäller deras tillhörighet i Europa är helt befogad. Men det märks att pressen som kommer med den sortens historia har fått Arsenal att andas lite mer ansträngt på den europeiska scenen på senaste tiden och förra årets uttåg ur kvalificeringsrundan mot Paris FC, på svensk mark, kan ha rasslat fram ett eller två hjärnspöken. Tränare Jonas Eidevall har upprepade gånger sågat upplägget för Champions League-kvalificeringen, med flera matcher på kort tid mot ojämnt rankade lag, och har kallat det en “utdaterad relik”. Men det var också det formatet som introducerade lag som Paris FC på den internationella scenen, som bidrog med formstarka resultat och spännande fotboll.

För alla nya spelare som Arsenal har tagit in så saknas det fortfarande pusselbitar. De saknar snabbheten, den där spelaren som kan spurta och öppna upp ytor. Därtill fanns det spelare att tillgå på bänken, som Williamson och formstarka Caitlin Foord, som introducerades väldigt sent i matchen.

Samma kväll spelade ligarivalerna Manchester City, som Arsenal ska möta på söndag i ligastarten i Women’s Super League. City reste till Paris, utan sin bäste målgörare Bunny Shaw, och hamrade in fem mål mot just Paris FC.

Emma Tobiasson
Sportjournalist

Blåvitt drog längsta strået i Göteborgsderbyt

Igår var det derbydags i Division 1 Södra på Valhalla och Hästpojkens “Himmel röd och blå” fick sätta tonen när Örgryte och IFK Göteborg ställde upp för ett stekhett möte. 

Med tanke på att de båda lagen startade upp sin damverksamhet, i den nuvarande formen, 2020 så bottnar den klassiska rivaliteten mer i historiken de två herrlagen emellan. Men de båda damlagen har hunnit mötas ett antal gånger och där ligger statistiken inte direkt i Örgrytes favör. De rödblåa hade enbart fått med sig en vinst på sju inbördes möten. Därtill tre oavgjorda matcher och tre förluster.

Örgryte kom senast från en 3-0-vinst mot Rössö och en 1-1-match mot serieledarna Eskilsminne IF, medan IFK hade gjort 13 mål på sina två senaste matcher mot Älmhult och Onsala, som de vann bekvämt.

En match med två ansikten

“It was a game of two halves” är ett uttryck britterna använder och det går verkligen att applicera på det här mötet. Första 45 minuterna var något trögstartade där IFK hade det inledande övertaget men ÖIS jobbade sig in i matchen och blev belönade med det första målet genom Mathilda Sjöström, som fick öppna sitt målskytte för säsongen. ÖIS var sedan det piggare och spelförande laget, men IFK lät sig inte nedslås utan fortsatte enträget jobba på. Belöningen kom precis innan halvtidsvisslan när Leia Molund kunde kvittera på ett inlägg från vänsterkanten.

IFK var kvicka från start i den andra halvleken och tog ledningen tidigt genom Lisa “Mini” Johansson som kunde kapitalisera på sviktande kommunikation mellan ÖIS målvakt och backlinje. En ledning de sedan kunde utöka till 3-1 efter ytterligare misstag i backlinjen – även denna gång genom “Mini”. Med dessa två mål utökar hon sin ledning i skytteligan till 20 mål på 15 matcher.

Båda lagen bidrog med några gastkramande chanser som så när gick in och det bjöds på ett underhållande derby, inramat av de rödblåa flaggor som Örgryte hade delat ut. IFK kom med en egen klack som hade såväl trumma som flaggor och från båda läktarna skanderades det flitigt.

Spelarna som stack ut

⭐️⭐️⭐️ Matchens två lirare, IFK:s Lisa “Mini” Johansson och Ashley Hellström från ÖIS, får dela på topplaceringen. “Mini” gjorde det hon skulle och hennes samarbete med Leia Molund och Isabella Svanström i anfallet är magiskt att se. Vänsterbacken Hellström var ÖVERALLT på planen och såg till att hålla de böljande IFK-anfallen till ett minimum.

⭐️⭐️ Clara Andersson i Örgrytes mål var en riktig klippa i försvaret och tvingades till en del snygga reflexräddningar. Starkt fotarbete.

⭐️ Leia Molund var pigg i anfallen för Blåvitt och bidrog med ett mål.

Publiksiffra: 372.

Härnäst ska Örgryte möta BK Häckens utvecklingslag i ännu ett Göteborgsderby. IFK Göteborg ska spela hemma mot Helsingborgs IF.

Emma Tobiasson
Sportjournalist

Kanada måste lyfta blicken och acceptera bestraffningen

Det var inför öppningsmatchen mot Nya Zeeland som Kanadas analytiker Joseph Lombardi blev påkommen i full färd med att filma premiärmotståndarnas stängda träning med drönare. 

Nyheten briserade internationellt och både Lombardi och den assisterande tränaren Jasmin Mander, som ska ha haft kännedom om drönarflygningen, skickades hem omgående. Förbundskapten Bev Priestman meddelade att hon självmant skulle stå över premiären för att ”i en anda av ansvarstagande” säkerställa jämna sportsliga förutsättningar för båda lagen – vilket i klarspråk borde betyda: kompensera för fusket. Därtill skulle hela den kanadensiska ledarstaben genomgå en etisk utbildning.

En kvick krishantering, på ytan helt enligt riktlinjerna för hur en sådan ska gå till. Dock inte på långa vägar tillräcklig, skulle det visa sig. I ljuset av de uppgifter som framkommit sedan dess – att drönarspionaget i fråga bara ska ha varit toppen på ett isberg av liknande förfaranden från det kanadensiska fotbollsförbundet – framstår hanteringen som ofattbart naiv. Drönarflygningar ska ha gjorts systematiskt under flera års tid av personer kring både senior- och juniorlandslag, troligen även under OS 2021 där Kanada som bekant tog guld. Det framstår alltså som att förbundet och förbundskaptenen fortsatt försökte mörka skandalen genom att lägga skulden på de hemskickade individerna och framställa sig själva som moraliska föredömen.

Bev Priestman klarade sig naturligtvis inte undan med att självmant stå över öppningsmatchen. Istället meddelade den kanadensiska olympiska kommittén först att hon stängs av resten av OS, och när FIFA var klara med sin snabbutredning utvidgades bestraffningen till en ettårig avstängning för Priestman och sex poängs avdrag för Kanada under de pågående spelen.

Att fusket bestraffas omgående och relativt kännbart är det få som ifrågasätter. Vad som förbluffar är istället hur den kanadensiska fotbollsvärlden delvis verkar vara i förnekelse. Landslagslegendaren Christine Sinclair var snabbt ute med ett uttalande för att rentvå sig själv och sina lagkamrater och menar att de under hennes 23 år i landslaget aldrig blivit visade eller informerade om drönarmaterial. Stephanie Labbé, den kanadensiska målvakten som blev huvudperson i OS-finalen i Tokyo (ja, den som Kanada vann på straffar mot Sverige) var tidigt ute och vädjade till omgivningen om att inte förväxla hennes ”strålande målvaktsspel” med fusk. Hon slog med full kraft fast att hennes jobb med att läsa in straffskyttar varit omfattande och att succén enbart varit ett resultat av hennes egna ansträngningar. Det finns ingen anledning att betvivla deras utsagor, men de förtar heller inte problematiken i de uppgifter som framkommit. Behovet av att bedyra sin oskuld är förståeligt, men bristen på samtidig intern kritik och förståelse för omvärldens reaktioner är förvånande.

I sociala medier menar många kanadensiska röster att det visserligen är bra att fusket uppdagats och nu bestraffas. De flesta verkar överens om att ledarstaben agerat själviskt, hänsynslöst och oetiskt och att det är sorgligt att fusket nu kommer att överskugga tidigare framgångar och ytterst drabba oskyldiga spelare. I nästa andetag görs ändå vissa försök att relativisera skandalen med argument som att FIFA borde agera lika kraftfullt mot att Zambias landslag leds av en misstänkt sexförbrytare i förbundskapten Bruce Mwape, eller att det franska hijabförbudet slår hårt mot många idrottare. Förvisso två allvarliga men, för den aktuella frågan om drönarfusk, helt ovidkommande faktum.

Det kanadensiska fotbollsförbundet och landets olympiska kommitté ser nu också över möjligheterna att överklaga beslutet om poängavdrag. Man menar att åtgärden bestraffar oskyldiga spelare alltför hårt. Även detta framstår utifrån som ett resonemang präglat av ett starkt behov att försvara sig själva och sin självbild mot omvärldens fördömande och skammen som kommer med det. För sanningen är att hur hårt det misstänkt systematiska fusket än slår mot oskyldiga och ovetande kanadensiska spelare är det trots allt så att det sannolikt kan ha gynnat dem rent sportsligt. Det rimliga är förstås att materialet från drönarfilmningarna (i vilken utsträckning de än förekommit) använts som underlag för sportsliga och taktiska beslut som spelarna fått i uppgift att omsätta på planen. Av allt att döma ovetandes om, men fortfarande hjälpta av, bakgrunden till besluten.

Att de egna spelarna, deras integritet och arv skadas är på alla sätt beklagligt. Men för det finns inga andra att skylla än den egna ledningen som använt dem som brickor i ett oärligt spel. Det vore därför klädsamt av det kanadensiska lägret att också ägna en tanke åt de motståndare som potentiellt drabbats av deras företrädares fusk. En fråga som inte minst är aktuell för det svenska landslaget, som efter en briljant turnering i Tokyo fick se sig besegrade av ett Kanada som överraskade de flesta. Ett lag lett av Bev Priestman, som under mästerskapet hyllades för sin taktiska briljans. Ni anar den bittra undertonen va?

Det är därför häpnadsväckande att den kanadensiska fotbollsnationen hellre bestrider omvärldens reaktioner för att behålla den lilla värdighet de har kvar, snarare än att rikta blickarna, svingarna och den kraftigaste kritiken inåt. Få verkar ha förmågan till en någorlunda klarsynt utifrånblick som skulle visa dem det mest uppenbara om sig själva: nämligen det ofrånkomligt smärtsamma faktumet att om någon har dopat dig utan din vetskap – i detta fall med potentiellt avgörande information om motståndare – är du fortfarande dopad. Du bär inte skulden och din personliga moral är inte skälet till att du anklagas för fusk. Men dina resultat måste likväl ifrågasättas.

Utredningen kring de senaste årens förehavanden behöver få ha sin gång, än så länge går det bara att spekulera i vidden av skandalen. Oavsett skaver det kanadensiska deltagandet i OS-fotbollen. Om laget trots kontroverser och poängavdrag presterar bra i Paris kan ingen med säkerhet veta att man tagit sig dit med rent spel. Inte heller vet man med vilka metoder de kartlagt sina kommande motståndare på vägen fram. Varje steg kommer att granskas och framgångar betvivlas. I det avseendet framstår det fortsatta deltagandet på många sätt som mer eller mindre meningslöst, kanske till och med kontraproduktivt.

Kanada som fotbollsnation måste till att börja med lyfta blicken och acceptera bestraffningen. Det logiska vore att utan omsvep acceptera poängavdraget eller, även om det är osannolikt och kanske mycket begärt, till och med dra sig ur OS på eget bevåg. Det vore att skydda spelarna från att bli föremål för ytterligare spekulationer kring tvivelaktig integritet, och möjligen också det enda sättet att intyga sin oskuld utan att samtidigt förringa de ansvarigas agerande.

Att inte bara acceptera, utan välkomna, ett straff är det enda rimliga agerandet för att rädda den värdighet som räddas kan. Inte i syfte att bestraffa oskyldiga spelare eller erkänna sig skyldiga till brott de inte själva begått, utan för att – i den tidigare nämnda andan av ansvarstagande – visa på en förståelse för hur man just nu drar både sitt eget namn och hela den sportsliga integriteten som de olympiska spelen står för i smutsen.

ARENA71

Supportrarnas önskemål: Hylla EM-guldhjältarna från 84

Det har gått 40 år sedan Pia Sundhages Sverige gjorde vad inget svenskt A-landslag har lyckats med sedan dess – att ta ett mästerskapsguld i fotboll. Nu vill supportrarna se en replika av matchtröjan från det historiska Europamästerskapet 1984. ”En mästerlig hyllning”, säger finalhjälten Sundhage.

Den 27 maj 1984 spelades den allra första EM-finalen i fotboll på damsidan. Efter att ha radat upp segrar i kval och slutspel ställdes Sverige mot England i en final över två matcher, och efter en blågul seger med 1-0 i det första mötet på Nya Ullevi i Göteborg skulle finalen få en spännande upplösning i returmötet. I lervällingen på slitna Kenilworth Road i Luton vann hemmalaget England med samma siffror och finalen gick till straffar. Ett avgörande som Sverige gick segrande ur med siffrorna 4-3 efter att Pia Sundhage satt dit den sista straffen.

En jubileumströja gjord för dagens strålkastarljus

Den gula, v-ringade tröjan med de tunna blå linjerna som landslaget bar under mästerskapet är förevigt förknippad med guldglänsande svensk fotbollshistoria.

Så vad vore rimligare än att fira 40-årsjubileet med att väcka designen till liv igen? Ett väl valt tillfälle att mitt i damfotbollens rasande framfart stanna upp, tänka tillbaka på och inspireras av dem som gick före. För pionjärerna som gjorde avtryck och följde sin passion trots knappa resurser och få ögon på sig.

Vi slog oss ihop med den grafiska designern Svante Pettersson för att ge 84-tröjan nytt liv. Målet var att ta fram en matchtröja som fångar den stolta historien i en modern tolkning, gjord för dagens strålkastarljus. I det färdiga förslaget finns historiken bokstavligen integrerad i tyget.

– Jag ville göra en variant på de klassiska pinstripes som fanns på tröjan från 1984 och fick idén att använda morsekod för siffrorna i årtalet 1984. Koden bryter upp de smala ränderna på ett snyggt sätt och ger samtidigt en subtil koppling till segern i Luton, förklarar Pettersson.

Supportrarna vill se hyllningen bli verklighet: ”Sverige har varit ett föregångsland”

Förslaget om en jubileumströja har tagits emot väl bland supportrarna, inte minst av damlandslagets supportergrupp Soft Hooligans, som värdesätter damfotbollens historia.

– Soft Hooligans är en kärlekshandling till vårt landslag. Vi skapar det vi själva saknade, en dedikerad klack och en levande läktare. Med en klassisk retrotröja lyfter vi pionjärerna som banade väg för det vi är med om idag, säger Kajsa Aronsson, en av gruppens grundare.

Hon beskriver EM i England 2022 som en ögonöppnare för många. Särskilt då de engelska spelarna, och sedermera Europamästarna, vittnade om bristfälliga förutsättningar i början av sina karriärer. Flera av stjärnorna i truppen berättade till exempel att de saknat tjejlag att spela i under uppväxten.

– Mycket av det vi lätt tar för givet idag är ett resultat av så mycket fotbollskärlek och envishet från ett stort gäng tjejer som inte gett upp.

Aronsson fortsätter jämförelsen med den engelska damfotbollens dystra historia, där kvinnor var förbjudna att spela fotboll under nästan ett halvt sekel och stängdes ute från förbundets officiella fotbollsplaner ända fram till 1971. En utveckling som sätter de svenska framgångarna i perspektiv.

– Sverige har varit ett föregångsland och hållit sig allra längst i framkant när det gäller utvecklingen inom damfotbollen. Det är något vi aldrig ska glömma och alltid vara stolta över.

Sundhage om tröjan: ”Skulle ge damfotbollens historia ett storartat värde”

En annan som är positiv till idén är mästerskapets huvudperson Pia Sundhage – den svenska fotbollslegendaren som inte bara avgjorde finalen med mål i båda mötena, utan dessutom vann skytteligan och blev utsedd till turneringens bästa spelare. På frågan om vad en jubileumströja hade betytt om den blev verklighet ger Sundhage ett uttrycksfullt svar.

– Idén om en 84-tröja är lysande, en mästerlig hyllning till Sveriges EM-guld som skulle ge damfotbollens historia ett storartat värde av dåtiden och förträfflig betydelse för nutiden.

Vägen från idé till verklighet

Tröjan existerar än så länge bara i teorin och om det överhuvudtaget är möjligt att göra den till verklighet är i slutändan en fråga för Svenska fotbollförbundet och deras sponsorer att ta ställning till.

Det enda vi vet säkert är att få vore mer värda en konkret hyllning än Sveriges hittills enda guldmedaljörer i fotboll. Håller du med? Låt oss få veta på Instagram.

ARENA71

Gå på match och vinn en signerad landslagströja

Har du biljett till Sverige – Irland på Friends Arena? Då kan du vinna en matchtröja signerad av landslaget! Tillsammans med @swewnt lottar vi ut den senaste matchtröjan från Adidas, signerad av alla stjärnorna under den pågående samlingen.

Tävla på Instagram senast den 4 juni klockan 11.59.

ARENA71

Tävla om unik Segerkeps 🧢

Ni älskar era damallsvenska profiler och vet ni vad? Det gör vi också. När vi frågade om era favoriter hamnade föga förvånande den allra största genom tiderna överst på listan – kaptenen, ikonen och spelmotorn Caroline Seger.

Förutom att ha spelat flest landskamper av alla europeiska fotbollsspelare har Seger varit sitt FC Rosengård trogen i sju säsonger. Hon har både satt färg och höjt standarden på den svenska ligan med sitt sätt att vara på planen, i omklädningsrummet och framför otaliga intervjumikrofoner.

Nu kan du vinna en blå keps med namnet på kaptenernas kapten broderat i vitt och den funkar lika bra att bära på arenan som… ja men typ överallt, hela tiden.

Tävla om kepsen på Instagram senast klockan 10.59 den 25 maj

ARENA71

Katla Tryggvadóttir – en poängspelare att hålla ögonen på

Vi frågade Kristianstads ena huvudtränare Daniel Angergård om vilken av spelarna i hans lag vi borde hålla extra koll på i år. Svaret? Den unga isländskan Katla Tryggvadóttir som anslöt till klubben inför säsongen.

– Vi gick hårt för att få henne att komma till oss. Det har gått otroligt fort för Katla, hon är redan nu en väldigt viktig spelare för oss. Hon har en bra blick för spelet och styrka i att driva boll, hitta lediga ytor och bli rättvänd mot motståndarnas backlinje. Det är en spelare som bidrar med poäng i form av både mål och assist.

”Du hittar henne alltid i gymmet”

Angergård beskriver också den nyblivna 19-åringen som väldigt mogen för sin ålder, både på och utanför planen.

– Du hittar henne alltid i gymmet innan och efter träning där hon tar hand om sin kropp och gör allt hon kan för att prestera på träning och match.

I söndags, på sin födelsedag, gav det hårda arbetet resultat när Tryggvadóttir stod för segermålet i matchen mot Piteå. Redan i morgon finns chansen att se mer av hennes kvaliteter när Kristianstad tar sig an KIF Örebro på Behrn Arena – du ser matchen klockan 15.00 på Viaplay.

📸: Michael Smolski & Issa Sjöstedt

ARENA71

Tandberg och Kapocs – Linköpings underskattade skyttedrottningar

Cornelia Kapocs är den 23-åriga anfallaren som fattar fotboll som få andra, spelar med laget i fokus och vars fötter levererar passningar och avslut av toppkvalitet. Pratar man med personer inom klubben pekar de gärna på hennes taktiska färdigheter, som inte sällan visar sig i halvtidspauserna i form av kloka analyser som rör spelet.

Den svenska U23-landslagsspelaren fick sitt stora damallsvenska genombrott under fjolåret med 18 mål och mycket talar för en framtid på hög internationell nivå. Redan nu ryktas det om en flytt till engelska ligan – ett scenario som inte känns otänkbart för den uttalade Man City-supportern från Kungsbacka.

Cathinka Tandberg är å sin sida en mångsidig målgörare som alltid vill bli bättre och som har satt färg på Damallsvenskan sedan hon anslöt inför förra säsongen. Hon tackade Linköping för förtroendet direkt genom att göra flest mål av alla i ligan med sina 19 fullträffar. För det belönades 19-åringen med en debut i det norska A-landslaget under hösten.

”Vi får snart köpa hockeymunskydd till henne”

Av de som känner henne beskrivs Tandberg som ”en tävlingshjärna utan dess like”, så till den grad att det diskuteras inköp av munskydd till anfallaren. Anledningen? En representativ bild från fjolårets sista omgång, då hon fick spotta ut ett antal tänder efter dueller i motståndarnas straffområde – för att sedan spela vidare som om inget hade hänt.

I skytteligatoppen ifjol – underdogs i år

Tillsammans bildar Kapocs och Tandberg alltså den vassa Linköpingsduo som la beslag på topplaceringarna i den damallsvenska skytteligan 2023 – ändå är det få som tippat att de gör om bedriften den här säsongen.

Vi tog reda på hur de ser på varandras kvaliteter, vilka av deras lagkamrater i Linköping alla borde hålla ett extra öga på, vad de tänker om att 𝘪𝘯𝘵𝘦 nämnas som kandidater till årets skyttedrottning och såklart, vem de själva tror gör flest ligamål i år. 🎙️

Se intervjun här

ARENA71

Momoko Tanikawa är en gåva till Damallsvenskan

Bara en full omgång av Damallsvenskan är färdigspelad, men redan nu är experter och åskådare överens: FC Rosengårds japanska nyförvärv Momoko Tanikawa är spelaren att hålla ett extra öga på.

18-åringen kom på ett uppmärksammat lån från Bayern München inför säsongen och fortfarande råder viss förvirring kring hur länge Rosengård får behålla den exceptionella talangen. Säsongen ut är vad man har kommunicerat från svenskt håll, medan den tyska storklubben uppgett att hon återvänder till München redan i sommar.

Så, vad exakt är det som gör att den unga offensiva mittfältaren skiljer sig från mängden? Och hur är låneavtalet skrivet egentligen? Vi ställde frågorna till FC Rosengårds huvudtränare Joel Kjetselberg och klubbens sportchef Therese Sjögran. 💬

Se intervjun här

📷: FC Rosengård/Urszula Striner

ARENA71

Caroline Segers avslut i landslaget – ett misslyckande av förbundet?

I ett avsnitt av Sporthuset Podcast får vi något så exklusivt som en timslång poddintervju med legendaren och den före detta landslagskaptenen Caroline Seger. Och som alltid när Seger pratar, så lyssnar man. Noga.

I samtalet med Jens Fjellström berättar Seger både om det djupa mörkret och den oväntade våg av kärlek som sköljde över henne efter straffmissen i OS-finalen (”känslan när jag träffar bollen är att den går ju in snart… men den har ju inte gått in än” 🥺), arvet som hennes generation lämnar efter sig i svensk fotboll och besvikelsen över att inte få avsluta landslagskarriären på planen trots att möjligheten fanns. Fjellström lyfter frågan om vi i Sverige är för dåliga på att hylla våra ikoner och samtalet landar i en jämförelse med USA, där storslagna avtackningar av stjärnor som exempelvis Megan Rapinoe inte undgått någon.

En annan svensk storspelare, Nilla Fischer, har i sin bok ”Jag sa inte ens hälften” berättat om hur hon uttryckligen bad förbundskapten Peter Gerhardsson om en sista landskamp efter att hon själv fattat beslutet att lägga skorna på hyllan, men fick till svar att hon var petad – för första gången i sin dryga tjugo år långa landslagskarriär – från vad som skulle ha blivit hennes sista samling.

Det är förstås få förunnat att ens ha möjligheten att regissera sitt avslut på karriären och det kan finnas många skäl till att det inte blir som man hoppats. Men kanske är det ingen slump att stora spelare som Nilla Fischer, Hedvig Lindahl och nu Caroline Seger avslutat sina uppdrag för blågult på relativt blygsamma sätt.

Är förbundet helt enkelt för dåliga på att med tajming och känsla hylla våra landslagsstjärnor, eller är det bara sentimentalt att önska sig det perfekta avslutet efter decennier i landslagets tjänst?

ARENA71

Vittsjöspelarna som stod upp mot sexism förtjänar vår solidaritet

Att flera Vittsjöspelare uttalat sig om de sexistiska påhopp de fick utstå från delar av IFK Göteborgs klack under gårdagens cupmatch mellan lagen har väckt reaktioner på många håll. I efterspelet som följt är det svårt att inte tänka på den slitna frasen om förmågan att ha två tankar i huvudet samtidigt – helt nödvändigt men samtidigt så omständigt för de allra flesta av oss. Vi försöker ändå.

Det går att som fotbollsspelare vilja ha fulla läktare och bra tryck utan att för den sakens skull acceptera sexism och andra verbala påhopp, oavsett specifika ordval och omfattning.

Det går som direktör för arrangerande klubb och som supportergruppering att utan omsvep beklaga de utsatta spelarnas upplevelse, omedelbart ta avstånd från individerna som betett sig illa och samtidigt känna frustration över tråkiga, enligt vissa onyanserade och för klubben ofördelaktiga rubriker i media.

Det går att som damfotbollsspelare visa uppskattning för supportergrupper som engagerar sig i och lyfter damfotbollen, utan att för den sakens skull underminera sina spelarkollegors upplevelser och ställningstaganden mot de individer som skapar otrygghet och förstör för alla.

Det går att tycka att rubrikerna kring gårdagens händelser på Valhalla IP missgynnar alla, utan att utse de som belyser problemet – oavsett om det är spelare eller medier – till syndabockar och fiender, istället för att fördöma de som skapar problemen.

Det går, men det kräver en ordentlig ansträngning från alla parter. Låt oss göra den tillsammans, för fotbollens bästa.

ARENA71