Jämställt eller inte, hur ska ni ha det SvFF?

Publicerad: 2020-09-05

Så, ett drygt år efter att anmälan om diskriminering kom in har DO beslutat att Svenska Fotbollförbundet inte diskriminerar damlandslaget, trots de klarlagda och omfattande skillnader i ersättning som finns mellan dam- och herrlandslagen.

DO menar att landslagen verkar på så olika marknader att intäkterna inte är jämförbara, och därmed inte heller ersättningsmodellen som bland annat bygger just på intäkterna som respektive landslag genererar. Herrarna drar in betydligt mer tack vare sponsor- och tv-avtal och avsevärt högre intäkter från FIFA och UEFA.

Det här har fått många att höja på ögonbrynen, för visst skaver förklaringen att eftersom marknaden värderar herrar högre så befinner sig landslagen inte i en jämförbar situation – vilket rättfärdigar ojämställda ersättningar.

Till att börja med är det ju själva grogrunden för vårt ojämställda samhälle, att män och deras prestationer värderas högre än kvinnors, och att använda det faktumet som ett argument för att låta ojämställdheten bestå är förstås inget annat än hål i huvudet. Män värderas högre än kvinnor av “marknaden” (det vill säga människor, företag, samhället) och därför är det logiskt att män får mer betalt. Man kan undra i vilka andra branscher och på vilka andra arbetsplatser samma resonemang fortfarande hade fungerat.

Givetvis utgår DO i sin bedömning från lagstiftningen om diskrimineringsförbud för arbetsgivare och man får anta att de behöver ta sig fram i en djungel av paragrafer, formuleringar och kryphål för att kunna fatta ett beslut. Det är likväl deprimerande att vår högsta myndighet vars syfte är att motverka diskriminering på grund av kön, dels tvingas (?) se mellan fingrarna på uppenbar diskriminering, och att de dessutom motiverar det med samma argument som de mest högljudda motståndarna mot jämställdhet gärna använder.

Vad som förvärrar situationen ytterligare är SvFF:s sätt att hantera såväl anmälan som DO:s “friande” dom. När anmälan kom försvarade man sig, i ett yttrande till DO, med att ersättningarna är procentuellt jämförbara på herr- och damsidan. Man lutade sig också mot att prispengar och ersättningar från FIFA och UEFA forfarande är “ojämförligt större” på herrsidan, men att man inte är nöjda så utan kommer fortsätta sitt “intensiva arbete” med att göra fotbollen mer jämställd även internationellt. Där nämns inget om hur man inom förbundet hade kunnat välja att fördela intäkter och resurser jämställt, trots att de från början är ojämställt allokerade från de internationella organen.

Är jämställdhetsivern bara tomma ord? Mycket talar för det, nu när SvFF snabbt går ut i media och säger sig vara “glada” över beslutet från DO. Vidare säger man att DO kommit fram till att deras avtal “i alla avseenden är icke-diskriminerande” vilket är direkt felaktigt.

Vad DO säger är att SvFF inte enligt lag är skyldiga att ändra sin ersättningsmodell, men att den valda lösningen medför att principen om lika lön för lika arbete oberoende av kön inte upprätthålls inom landslagsfotbollen. De beskriver situationen som otillfredsställande, och betonar att ingenting hindrar SvFF från att istället välja en ersättningsmodell som bättre överensstämmer med en icke-diskriminerande princip.

Det här stycket väljer SvFF alltså helt att blunda för i sin externa kommunikation, vilket givetvis skickar signaler om var värderingarna egentligen ligger. Att förbundet går ut och är glada över att inte bryta mot lagen, underminerar ju deras egna påstådda ambitioner om och strävan efter jämställdhet.

Kan man föreställa sig ett företag som marknadsför sig som föregångare inom låt säga hållbarhets- och miljöfrågor, gå ut och slå sig för bröstet och vara nöjda med att inte ha brutit mot lagen? Varken särskilt strategiskt eller trovärdigt va? Nej, ett sådant uttalande skvallrar troligen om de värderingar och den ambitionsnivå som finns inom SvFF.

Det rimliga hade varit en ödmjuk framtoning där man visst kan uttryckas lättnad över att man inte brutit mot lagen, men samtidigt tydligt kommunicera att man tar sina landslagsspelare, opinionen och inte minst sina egna ambitioner på större allvar än att vara nöjda så.

Nu i dagarna är det istället herrlandslaget som talat klarspråk i frågan och menar att jämställda ersättningar är en självklarhet för dem. Det är visserligen hedervärt, och har både ett symboliskt och reellt värde med tanke på vilka förebilder de är, men förbundets kommunikativa hanterande av frågan är likväl nedslående.

Att en enskild spelare, i det här fallet Emil Forsberg, går före och uttrycker sig klarare och tydligare än vad förbundet har mäktat med är förvånande. När nyheten om herrarnas ställningstagande sedan kommer från förbundet är den nedtonad – herrarna har valt att avstå ersättning resten av hösten – men det är oklart om det egentligen är för att inte belasta ett ekonomiskt pressat förbund eller för att ge utrymme för lika lön åt sina kvinnliga kollegor.

Varför är det så svårt för förbundet att vara tydliga i den här frågan? Det skickar minst sagt dubbla signaler att å ena sidan säga sig vara för jämställdhet och “jobba intensivt” för det, men å andra sidan försöka greppa minsta halmstrå för att bevisa varför man minsann inte diskriminerar och gång på gång motivera det rimliga i att betala damerna mindre än herrarna.

Herrspelarna ser uppenbarligen inte problemet i att dela lika. Handlar det om att man från förbundets håll vill undvika en intern prestigeförlust? Hade den moraliska kompassen pekat helt rätt, är det svårt att se varför man inte tar tillfället i akt och går ut med att ersättningarna blir jämställda från och med nu. Det är nämligen ditåt vindarna blåser, nationellt som internationellt. Varför tar ni aldrig chansen, SvFF?

Avslutningsvis kan man också förundras över förbundets sätt att betona att spel i landslaget är ett hedersuppdrag och inte ett anställningsförhållande, att ekonomin egentligen inte ska vara betydelsefull. Det borde tala för att man är fria att fördela intäkterna jämställt, eftersom herrspelarna också får förmodas vara nöjda med sitt hedersuppdrag (inte minst med tanke på att landslagssummorna knappt lär märkas på de redan feta bankkontona). Istället kan det tolkas som ett sätt för SvFF att skamma damerna för sina krav på jämställda ersättningar och flytta fokus från sitt eget ansvar. Dessutom har spelarna flera gånger betonat att de inte kräver stora summor, bara rättvisa sådana.

Att nu dessutom vinkla nyheten som att herrarna så fint väljer att avstå ersättning riskerar även det att få damerna att framstå som giriga eller orimliga. Dessutom framstår förbundet självt som tandlöst, när herrspelarna nu görs till frontfigurer i frågan.

Igår kom en artikel ut på SvFF:s hemsida om landslagsavtalen, där man visserligen känner sig orättvist behandlade på grund av felaktiga jämförelser med andra förbund, men samtidigt uttrycker hur viktigt det är med jämställdhet. Ännu en del i en märklig kommunikativ strategi som vi inte verkar ha sett slutet på.

ARENA71