Kan Danmarks fotbollslandslag visa vägen mot jämställdhet?

Publicerad: 2017-09-21

Danmarks damlandslag i fotboll, som tog silver i sommarens EM-slutspel, strejkade nyligen i syfte att få det danska fotbollsförbundet att ge dem skälig ersättning för sina insatser i landslagströjan. Spelarna krävde alltså att förbundet skulle vidta åtgärder innan de kunde tänka sig att ställa upp för landslaget igen, men ingenting hände. Och ingenting hände. Och exakt ingenting fortsatte att hända. Det gick tillslut så långt att en utsåld match på hemmaplan mot europamästarna Holland fick ställas in, eftersom förbundet inte kunde leverera ett nytt kollektivavtal som motsvarade spelarnas krav.

Här kommer så något positivt i historien, pga låt oss hålla den här bloggen lite konstruktiv. När förhandlingarna verkade ha havererat totalt gick Danmarks herrlandslag nämligen ut till stöd för sina kvinnliga kollegor och erbjöd sig att avstå en halv miljon per år för att pressa förbundet att tillmötesgå kraven. Så här sa Danmarks lagkapten i herrlandslaget Simon Kjaer i ett pressmedelande:

– Kvinnor ska inte ha sämre rättigheter än oss för att de är kvinnor. Därför erbjuder vi att avstå 500.000 kronor per år med kravet att DBU ska ge de kvinnliga landslagsspelarna samma rättigheter som oss.

Det är förstås beundransvärt (och en smula frustrerande att det krävs att män talar för att kvinnor ska bli lyssnade på, men det är ett inlägg för sig). Handlingen är inte bara direkt avgörande för att uppnå ekonomisk jämställdhet – män måste rimligtvis avstå (eller fråntas) för att kvinnor ska få mer – den är också viktig för att påskynda en förändring av förbundets syn på sina respektive landslag som helt skilda från varandra till att istället forma en enhet.

I strävan efter jämställdhet måste man nämligen ta hänsyn till den makt(o)balans mellan män och kvinnor som kallas genussystemet och som bygger på isärhållande och hierarki. Det betyder att män och kvinnor systematiskt hålls åtskilda genom att platser, handlingar och egenskaper görs till typiskt manliga eller kvinnliga. Med den hierarkiska principen, även kallad genuskontraktet, menas att de manliga egenskaperna dessutom överordnas kvinnans genom att göras till norm. Ni fattar – maskuliniteten blir eftersträvansvärd medan feminina egenskaper ses som avvikande.

Både isärhållandet och hierarkin mellan könen är extremt påtaglig inom fotbollen, där män alltid gjorts och fortfarande görs till norm. Det enklaste och kanske mest talande exemplet på isärhållande är att mäns fotboll kallas för, ja fotboll helt enkelt, medan kvinnor istället sägs utöva damfotboll. Traditionellt sett anses män alltså utöva den riktiga fotbollen, medan kvinnor verkar hålla på med nån slags sämre och lägre värderad variant av sporten vilket befäster en hierarki som förstås får stora konsekvenser för fördelningen av ekonomiska resurser, medial exponering och marknadsföring.

Vad har genussystemet med den danska strejken och jämställd kommunikation att göra? Jo, genom att Danmarks herrlandslag stöttar strejken bidrar man också till att skrota isärhållandet av lagen, vilket är en förutsättning för att även hierarkin mellan dem på sikt ska kunna suddas ut. Utöver de ekonomiska effekterna av ett sådant ställningstagande sänder det dessutom signaler som påverkar attityder och normer i ett större perspektiv. Rent kommunikativt är just formandet av en enhet är något som förbunden med fördel kan ta till sig och jobba aktivt med. Till exempel genom att oftare samordna landslagens aktiviteter, kampanjer och evenemang, exponera herr- och damspelare i samma utsträckning och med samma professionalitet, låta dem uttala sig om och med varandra, und so weiter.

Och hur slutade det hela då? Jo en (!) dag före den viktiga första VM-kvalmatchen mot Ungern kom man fram till en lösning som gjorde att spelarna ställde upp (och vann med 6-1, just saying). Det framgår förstås inte hur stor inverkan herrarnas ställningstagande hade på att man till sist nådde en lösning men jag menar att det oavsett finns mycket att lära av exemplet, inte minst för det svenska fotbollförbundet.

Jämför gärna den danska lagkaptenens uttalande till stöd för sina kvinnliga kollegor med den svenska motsvarigheten i Zlatan Ibrahimovic, som 2013 uttryckte sig såhär om att bli jämförd med damlandslaget:

– När jag kommer ut i Europa jämför de mig med Messi och Ronaldo. När jag kommer hem jämför de mig med en damspelare. Ska jag behöva skämmas för att vara en svensk fotbollsspelare? Lägg ner det där, det är inte ens roligt. Det är ett dåligt skämt som inte ens går hem i Rosengård.

Se där. Ett uttalande som på mindre än cirka fem sekunder lyckades cementera såväl isärhållandet som hierarkin mellan manligt och kvinnligt i fråga om fotbollsutövande. Låt oss nu ta en tyst minut och fundera över tusen andra saker som istället kunde ha sagts och som kunde gett fotbollen en rejäl skjuts rakt in i en jämställd framtid. Simon Kjaer har nog nåt tips, Zlatan.