Kvinnor i grupp – det mest hotfulla som finns?

Publicerad: 2023-09-24

I sex år har de funnits, damlandslagets supportergrupp Soft Hooligans. Vad som utmärker dem? Gruppen domineras av kvinnor i alla åldrar och en del av den utgörs av hbtqi-personer och barn. Fokus ligger på att visa stöttning och kärlek till det egna laget, snarare än på rivalitet och konfrontation med andra.

Inför den utsålda matchen mot Spanien på Gamla Ullevi ordnade de en supportersamling följt av en traditionsenlig marsch till arenan. Svenska Fotbollförbundet delade efteråt en film av marschen och på plattformen X gick herrfotbollssupportrar i taket. Det var pinsamt, det töntigaste de hade sett och namnet Soft Hooligans – de måste skämta? Deras blotta existens var ”att pissa på supportersverige”.

Reaktionerna synliggör skiljelinjen mellan dam- och herrfotbollskulturen. Stor uppslutning och en mäktig inramning kring matcher är vardag i herrfotbollen. Supporterkulturen växer sakta kring damfotbollen, och den gör det (på många håll) med ambitionen att lämna de destruktiva delarna som präglar herrarnas motsvarighet därhän. Det väcker uppenbarligen känslor.

Att förespråkare av den traditionellt manliga supporterkulturen tar avstånd från det nya, inkluderande supporterskap som Soft Hooligans står för är inte förvånande. Kanske är det till och med det bästa av betyg att bli anklagad för att inte vara ”tuff” nog?

Men det finns förstås en allvarligare sida av diskussionen. Hatet som blossar upp är ett utslag av patriarkala samhällsstrukturer. Kvinnor som går samman och gör saker i grupp, dessutom på en manlig domän, kan nämligen alltid räkna med motstånd. Samma kamp som kvinnor på planen än idag tvingas utkämpa – med hån från män som känner ensamrätt till sporten och dess kultur – får kvinnorna på läktaren ta nu.

I supporterkulturen kring damlandslaget är män lika välkomna som alla andra, men med skillnaden att de inte sätter agendan. Inför och under damlandslagets matcher är kvinnor inte där för att förhålla sig till män, de är där för varandra. Kanske är det just det som rör upp känslor mer än något annat. Tänk att kvinnor i grupp, utan våldskapital eller ambitioner att skrämma sin omgivning, kan framstå som så hotfullt. Är det inte ironiskt ändå?

ARENA71